måndag 14 februari 2011

Saknarminabarnsåjagvillskrikagråtanärsomhelst!!


Det är så svårt att skriva när jag inte kan skriva utan att andra tror det handlar om just dom, ibland kanske det gör det men samtidigt låter jag ju ingen annan veta eller tro något.

Fast känna mig granskad, och konfronterad med varje ord jag skriver, det ´har gjort mig återhållsam, innan ansåg jag mig själv som mycket öppen och ärlig, men nu kan jag liksom inte riktigt vara det för andras skull men lösning hittar jag väl på det med va?

Frågan är hur, jag upptäcker mer och mer att jag gillar att vara själv, jag menar så klart inte ensam ensam utan partner livet ut, men att umgås med mig själv känns bra och jag blir stressad när inte jag kan göra det. Jag vill inte känna press, varför gör jag då det även om jag blir omtallad att någon inte pressar mig.

Magskänslan är stark ibland, men vill den mig alltid gott då? (eller kurrar det efter käk)

Jaja Inne på Naturkunskap nu i skolan, känns som jag bara vill va klar!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar