Var inne och spanade på http://familjenbruce.blogg.se/ pch vad fann jag, jo en skit häftig sida, gå in på kamillas blogg finn den länkad där, jag min fossil måste sova nu orkar inte länka, och graja ! god natt vi syns imorgon!
tisdag 24 mars 2009
För dig som inte visste eller funderade så här är ett tips !!
jo sprang på denna bilden, tänkte bara, jaha tänker man inte alls eller?Ingen runk pelle idag!
Dagens Ros
Malin och Alva för eskorten från stationen
Dagens Ris
Väder gudarna, nej tack ingen mer snö här inte
Morgondagens Förhoppning
Att Fia ska träffa oss alla tre
Vad är oddsen att samma sak skulle hända igen som hände samma tis, non skulle jag tro, så med bestämda steg travar jag mot stationen i kristianstad, köper mig en latte på pressbyron, yänker kommer någon kastar jag den rakt i ansikten sen siktar jag på skrevet.
Jag fattar inte varför jag är så rädd i vissa situvationer, jag blir sååååå misstänksam, det kom tre pojkar typ nio tioa års åldern, så tänkte jag jaha, nu ska de råna mig, de små snabba krypen! Sen gick de ut från stationen, då tänkte jag nu gör dom ett bakhåll, en från vrge sida och en bakifrån, helt sjukt, ja jag vet men var kommer allt ifrån?
På tåget satt de två "ny svenskar"
-jag- frågade dom om det var ledigt mitt imot dom, för det stod en stor väska där, och ingen person, då blev han sur
-Ny svensk-Va fan ska ja göra, den e tong!
-Jag- Ja men jag undrade bara, om...
-ny svensk-Ja ja ja sitt
resten av resan var jag säker på att det var något skumt med de gubbarna och väskan med för den delen, ha ha ha ja nu skrattar jag, men när mina inbildningar sätter igån, ja då jäklar va min fantasi kan skena iväg med mig.
Vilda ha de haft det bra hos sin pappa, det verkar fungera bra, hon pratar ofta om han, men hon säger fortfarande Tobbe, han berättade att hon haft två utbrott, det tog jag som positivt att hon vågar. Så keep gooing Vilda Pettersson, tillsammans är vi oslagbara : )
Min kära syster och tyra var med på besök, vi åt mat, snackade, gnällde lite och pratade lite om festen den 4e, min kära lillasyster har fyllt 20, hon och en kompis har slagit ihop så det bli 40års fest! Ja just de Malin, du läser detta, du har väl inte glömt att vi ska svänga de lurviga då!!!!
Halsfluss eller Virus?
Snart doktorn med vilda, ska kika vad de e för något hon bär, jag hejar nog på virus tror jag, halsflusspensilinen e nog äckligast!
Tre guldkorn!
Hmmm kom på inatt att jag varit så himla negativ, nedstämd och ledsen under dagen. Men jag hade ju faktiskt vissa stunder igår som var riktgt bra. så här är tre bilder!
Valde mellan skorna och Violas leksak, igår var det Violas tur.
måndag 23 mars 2009
Orka du inte läsa min tunga skit.. vänd.. jag måste ha ut den!
Vad är det i mig som inte stämmer, jag känner mig så ledsen och sorgsen, som om allt i världen vildade på mina axlar. Konstant oro, sitter och lyssnar på lars winnerbäck nu när jag skriver, massa minnen från vildas pappa med honom, och det jag skriver här på blogg river nog upp en del, pluss att Vilda får kontakt med honom nu igen, mycket gamla känslor som varit frysna, ilska, besvilekse, saknad, många ?????? och funderingar, de flesta av mina frågor vill jag inte ha svar på, vet redan inombords hur det låg till.
Samtidigt som jag tänker mycket på detta med T. jag saknar ju honom, känns inte som att jag kommer acceptera att det är som det är, och så länge jag inte acceptra det kan jag ju fan inte gå vidare.
Såg hans bil idag, förmodligen va han och fikade, jag kännde mig så jälva sårad och övergiven när han kan sitta där och skratta, leva sitt liv normalt, träna, ja bara göra vad han vill. Medans jag druknar i tvätt, blöjor, räkningar och barnskrik!!!!!!!Gråter när jag skriver, vill ju inte missunna honom att ha det bra men vi bestämdee ju detta ihop, vi skulle ju vara en familj, men var är han nu`?
Jag blir bara så ledsen känns inte ok. Måste vända detta nu, måste tänka att det får vara hans förlust att inte umgås med oss underbara!
eller att se det som så att jag har möjlighet att träffa mina barn presis alltid, och räkningarna kommer, men jag betalar fan i mej dom, och de väl tur dom kommer, det betyder att jag har bostad, och el och telefon!
Samtidigt som jag tänker mycket på detta med T. jag saknar ju honom, känns inte som att jag kommer acceptera att det är som det är, och så länge jag inte acceptra det kan jag ju fan inte gå vidare.
Såg hans bil idag, förmodligen va han och fikade, jag kännde mig så jälva sårad och övergiven när han kan sitta där och skratta, leva sitt liv normalt, träna, ja bara göra vad han vill. Medans jag druknar i tvätt, blöjor, räkningar och barnskrik!!!!!!!Gråter när jag skriver, vill ju inte missunna honom att ha det bra men vi bestämdee ju detta ihop, vi skulle ju vara en familj, men var är han nu`?
Jag blir bara så ledsen känns inte ok. Måste vända detta nu, måste tänka att det får vara hans förlust att inte umgås med oss underbara!
eller att se det som så att jag har möjlighet att träffa mina barn presis alltid, och räkningarna kommer, men jag betalar fan i mej dom, och de väl tur dom kommer, det betyder att jag har bostad, och el och telefon!
Trött
Mitt mående just nu?!
- Trött på att känna mig som ett öppet sår
- Trött på att vara dramatisk
- Trött på att vara misstänksam
- Trött på att inte tycka jag duger som jag är
- Trött på att vara orolig för vad andra tycker och tänker om mig
- Trött på att vara orolig
- Trött på min känsla av tomhet i själen,sorg och glädje mellan varven
- Trött på mig själv
- Trött som mamma
- Trött på att vara fattigast, och leva på andra
- Trött på soc-bidrag
- Trött på längtan att vilja bort, inte kunna njuta av här och nu
- Trött på Ångesten
- Trött på influensor som dyker på oss jämt och ständigt
- Trött på att inte känna mig hel
- Trött på att vara rädd
- Trött på att vara trött
ja då fortsätter jag väl då...
När jag fick reda på att Vilda låg i min mage, så satt hennes pappa i fängelse, det var ju inte den bästa överaskningen jag kom med när jag ringde, jag hälsade på honom, och vi bestämde oss för att det inte var lägligt att vi skaffade barn, han har redan ett och vår livsstil är inte särskilt sund, det kunde vi själva se iallafall, jag var redan i vecka 12, och hade bara två veckor att bestämma mig.
Det var killebom, kl var 21.00 jag skulle ta pillret som skulle döda mitt barn, sen skulle jag tidigt på morgonen åka in och skrapas, men NEEEJJ!!!!!!! jag ville inte, kunde inte, det kändes bara så sjukt fel att göra det, jag sa till Vildas pappa att det får gå som det vill med oss två, men mitt barn kan jag inte ta bort, vad som än händer kommer jag aldrig ångra mitt barn.
Så magen växte, jag växte, isamband med att jag automatsikt slutade knarka, kom suget efter mat, och jag tröståt en väldigt massa med, många gånger var jag sugen både på det ena och det andra, hade svårt för att knyta ann till "saken" i min mage så jag fick träffa bup, familjegruppen, risken att jag skulle stöta bort barnet när det kom var stor, och oron fanns från alla håll. Jag gick upp 35 kg, : (
Hemma i vår lägenhet var det ständigt kaos, jag letade knark, var rag, besviken och ledsen för att det alltid gick före mig, jag kom alltid i andra eller tredje hand. Många gånger bönade jag och bad han skulle stanna hemma med mig, men nej, varje gång lika dant, han stack.
Någon gång sprang jag efter, förtvlad, grät hysteriska, det regnade och jag var barfota, hade fått fatt i hans sjorta så den var sönder sliten, men han fortsatte springa, han hoppade in i en taxi.. försvann... igen
Där stod jag gravid, ensam, förtvivlad och ledsen, tyckte livet kändes som ett straff, och jag var tvungen att genomlida det. Med alla de jobbiga känslorna kände jag en otrolig skam, jag skämdes för vi hade det så dåligt, och för att jag inte var tillräkligt attraktiv, så han ville stanna hemma hos mig, eller åtminstånde tillräkligt mysig, sen skämdes jag för mina hysteriska känslor som jag gav utlopp för, kommer ihåg att jag mött fålk när jag sprang efter honom, de bara tittade avskyvärt på mig, idag när jag går på stan tänker jag ... va det dom? va tror dom igentligen?
Igentligen borde det inte spela roll vad andra tycker och tror, men för mig var det en stänigt åtkommande tanke.Fy fan vad jag skämdes, och största delen av gravididiteten tillbringade jag på soffan, men påse godis, rostade mackor med socker på och chokladpudding med massa grädde. på tv var det hem till gården, keno, mellan ett och två var det travet på fyran, men ååå kommer fortfarande ihåg det, den timmen sov jag alltid, Han brukade komma hem från jobbet när That 70 show började och då var det ångest för jag inte hade lyft på häcken och fixat med någonting här hemma.
Så såg mitt liv ut då, det var planerat kejsarsnitt med vilda, när hon föddes och tiden på bb, mådde jag bra. MEN!
Det var killebom, kl var 21.00 jag skulle ta pillret som skulle döda mitt barn, sen skulle jag tidigt på morgonen åka in och skrapas, men NEEEJJ!!!!!!! jag ville inte, kunde inte, det kändes bara så sjukt fel att göra det, jag sa till Vildas pappa att det får gå som det vill med oss två, men mitt barn kan jag inte ta bort, vad som än händer kommer jag aldrig ångra mitt barn.
Så magen växte, jag växte, isamband med att jag automatsikt slutade knarka, kom suget efter mat, och jag tröståt en väldigt massa med, många gånger var jag sugen både på det ena och det andra, hade svårt för att knyta ann till "saken" i min mage så jag fick träffa bup, familjegruppen, risken att jag skulle stöta bort barnet när det kom var stor, och oron fanns från alla håll. Jag gick upp 35 kg, : (
Hemma i vår lägenhet var det ständigt kaos, jag letade knark, var rag, besviken och ledsen för att det alltid gick före mig, jag kom alltid i andra eller tredje hand. Många gånger bönade jag och bad han skulle stanna hemma med mig, men nej, varje gång lika dant, han stack.
Någon gång sprang jag efter, förtvlad, grät hysteriska, det regnade och jag var barfota, hade fått fatt i hans sjorta så den var sönder sliten, men han fortsatte springa, han hoppade in i en taxi.. försvann... igen
Där stod jag gravid, ensam, förtvivlad och ledsen, tyckte livet kändes som ett straff, och jag var tvungen att genomlida det. Med alla de jobbiga känslorna kände jag en otrolig skam, jag skämdes för vi hade det så dåligt, och för att jag inte var tillräkligt attraktiv, så han ville stanna hemma hos mig, eller åtminstånde tillräkligt mysig, sen skämdes jag för mina hysteriska känslor som jag gav utlopp för, kommer ihåg att jag mött fålk när jag sprang efter honom, de bara tittade avskyvärt på mig, idag när jag går på stan tänker jag ... va det dom? va tror dom igentligen?
Igentligen borde det inte spela roll vad andra tycker och tror, men för mig var det en stänigt åtkommande tanke.Fy fan vad jag skämdes, och största delen av gravididiteten tillbringade jag på soffan, men påse godis, rostade mackor med socker på och chokladpudding med massa grädde. på tv var det hem till gården, keno, mellan ett och två var det travet på fyran, men ååå kommer fortfarande ihåg det, den timmen sov jag alltid, Han brukade komma hem från jobbet när That 70 show började och då var det ångest för jag inte hade lyft på häcken och fixat med någonting här hemma.
Så såg mitt liv ut då, det var planerat kejsarsnitt med vilda, när hon föddes och tiden på bb, mådde jag bra. MEN!
God morgon! Snart e de påsk!
När jag vaknade idag av att solen värmde mig var gårdagens ångest och jobbiga borta på noll tid.
Idag är det nya dag, nya möjligheter och det kommer bli en bra dag!
Har saknat honom stundvis i helgen, men det går bättre och bättre. Så honom i fre eftermiddag, av atomatik blir jag glad när jag ser han snabbt, sen kommer ledsamheten efter en liten stund.
Vilda har nog halsfluss, ska kika det idag, Hon har varit lätte häning och ledsen och ont i halsen, denna hösten/vintern har vi varit sååå mycket mer sjuka än vad vi brukar. En släng av något brukar vi ha men nu hr vi fått lite av allt, ett par gånger : (
Fia hjälpte mig igår att fixa så jag kunde se hur många som är inne och kikar på min sida, så därför känner jag mig lite nervös för tillfäligt när jag skriver, lite prestations krav, men om jag skriver ner det här kanske det släpper, jag vill bara hitta mitt flöde, skriva det som är jag, och få ner mina tankar, bra som jobbiga.
Nu är det dags att kramas med barnen!
söndag 22 mars 2009
I Mitt huvud!
Jag är vacker som jag är
jag duger trots mina fel och brister
jag är vacker både på insidan och utsidan
tack för jag fått lung och ro fast kaset i min hjärna
tack för jag kan starta en ny dag imorgon
tack för att jag kan varna mig själv när det sjukaste sjukaste tar över
hjälp mig vara positiv imorgon
hjälp mig sluta slå på mig själv
hjälp mig ta det lungt
Fan...... va snabbt det kan gå....
Till att vara där jag var innan till där jag är nu, för tillfäligt har jag slagit så frukansvärt hårt på mig själv, jag måste komma ihåg att jag är mänsklig och förtjänar att må bra och unna mig saker, men jag ska försöka unna mig något gott när jag är i andras sälskap, annars tappar jag kontrollen direkt.
Tackasamhets lista
- Att jag lever
- Att jag har båda mina barn hos mig "alltid"
- Att jag är nykter och drogfri
- att jag kan se
- att jag kan höra
- att jag gått ner det jag skulle
- att jag känner känslor, inte bara dåliga.
- Jag har fantastiska vänner
- jag får vara med i 12-stegsprogramet
- jag mår tusen gånger bättre än jag någonsin har gjort
- Jag är energisk och har mycker energi jämnfört med innan (soffpotatis)
- Att jag hittar ett sätt att ta mig ur det jobbiga genom att påminna mig pom ett fåtal saker, jag har många fler saker att vara tacksam för, men här är några så jag inte glömmer!
Bilden ovan är på Vilda och Viola när jag ska bada! ja va gör man.....
lördag 21 mars 2009
Andys lekland!
Jiiiipi hurra Vi ska till Andys lekland, med en mellan landning på MAX, nja knappt det var stim, skrik, tjo och tjim och hålligång!
Det var....
- Sandr
- Fille
- Tyra
- Jannie
- Nicke
- Agnes
- Ester
- Jimmie
- Theo
- Jimmie
- Cissi
- Tilda
- Love
- Uffe
- Anneli
- Melker
- Malin
- Sofie
- Algot
- Alfred
- Jag
- Vilda
- Viola
Hmmmm, en roligt men knappast lung lördag : )
Ester satte klubba i halsen, Malin räddade henne, Poäng till Malin för det, vi andra blev mest chokade och alltning gick så sjukt snabbt, men nu mår alla bra och vi är hemma hela. Vilda har blivit bonna förskyld nu ikväll.
kram Så länge, skriver mer ikväll när barnen somnat för natten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
