Gud va han grävde!

Oj vilka ömma punkter kära Stefan (tror jag) som var psykoterapeut och sexolog m.m han hade många års erfarenhet av både missbruk, och psykiatrin + att han jobbat på Nämdemansgården och det gillar jag, där känner jag mig trygg och hemma.

Han frågade mycket om T, om hur vi hade det, och hur jag reagerade i vissa situationer. Han var rätt på och inga lirkande frågor, vissa saker höll jag på att trilla av stolen när han frågade men men jag försöker hitta något som jag inte själv kan se, och vem kan hjälpa mig med det, kanske denna snubben. Ja jag får se!

Efteråt kännde jag mig ledsen och lite smått panik, vad har jag gjort, vad har hänt egentligen den senaste åert, oj oj oj oj såååååå sjukt mycket har hänt. Jag har inte hunnit med, och jag fortsätter bara att springa ifrån mig själv.

Nej nu har jag tagit semester resten av kvällen och tänker inte tänka mer.

Adjö!