När jag skulle ta bort stygnen idag, höll jag fasen på att svimma. Inte för att det gjorde ont, utan för det var en otäck känsla som sökte mig.
Jag hade bara 8 stygn runt min nya navel ;) sen snittet som de har gjort från höft till höft det är sytt inifrån på något skumt sätt!
Sen är jag nog en sån som Fia kallar AV och PÅ person, ena stunden vill jag något, andra stunden backar jag och ångrar mig. Stackars min omgivning. Måste vara helt förvirrade för dem. Kanske inte för de som känt mig länge eller väl, men om du är ny och står ut i 1år, wow GRATTIS!
Fia ska ha medalj 10år snart... inte på tal om min familj, min syster som varit tvingad i 20 år!
Igår saknade jag T jätte mycket, idag känns det bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar