Jag är så försiktig, fumlar mig fram.
Vad är jag så rädd för?
Mycket som jag hoppas aldrig skulle hända har ju hänt, och rest på mig efter fallen har jag med klarat av!
Nu måste jag bara hålla mig uppe en längre sträcka.
Kryptisk har jag tydligen med gått och blivit!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar