nej jag vet inte ens hur det känns, med vissa saker som jag inte tycks hitta nån ände på eller avslut, eller nystart. Kan liksom inte besluta vill låta tiden ha sin gång, men en sak har jag lärt mig och det är hur jag kan se mitt eget mönster när jag och T var ihop, och kanske inblick i hur han kände för mig då.

men jag känner att jag har kommit, liten liten bit på vägen mes en del saker och andra har jag tappat fattningen om helt, kan inte be om hjälp fören jag vet vad jag ska säg.

Kanske saning.... ja va vet ja kanske det som är mitt huvudhinder i vardagen och kampen måste göras någon gång, men tycker du som jag så gör jag det en annan dag