Ja dom är mina ögonstenar, små älsklingengarna. Något som gör mig ledsen är att dom bara är hos mig varannan vecka, men vilken rätt har jag att ha barnen alltid, föräldrar har inte rätt att ha sina barn, dom är inga ägodelar, men alla barn har rätt att vara med båda sina föräldrar när dom är fungeranade så klart..
Men Vilda tänkte jag att JAG inte ville hon skulle vara hos T, för JAG ville ha henne alltid, JAG ville inte missa något av hennes liv. Men Vilda då, HON vill inte leva utan sin pappa, hon älskar honom, och när hon mår bra kan vi må bra osv.
Jag kan inte lägga över mitt liv i händerna på dom, det är för stort ansvar för dessa små liv. Tänk om dom visste hur mycket plats dom tar upp av mitt liv, dom skulle få dåligt samvete när som är hos sina pappor, det vill inte jag, det hade jag.
Jag trodde inte vår pappa kunde leva utan oss, han brukade säga det till mig, så jag ringde han varje dag och pratade in timmars långa medelande på hans telefonsvarare bara för att jag tänkte att nu klarar han sig en dag till utan oss,.
När vi lämnade han grät han, och jag trodde på riktigt att han satt gråtande på samma stol tills vi kom igen.
Givetvis är fallet inte så, men den känslan vill jag inte föra över till mina barn, jag vet och hoppas att dom vet att jag älskar dom men dåligt samvete för att jag strulat till det och inte kan leva med deras pappor det ska dom inte ha.
Men något som gör mig ledsen är när jag ser min lilla tös komma åkande i sin vagn och jag går mot henne och vagnen svänger och kör ett annat håll, Viola ropar efter mig men vagnen bara rullar vidare, föraren vänder mig ryggen och det känns som knivar i hjärtat.
STOP med det tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar