trött

idkväll är jag jätte trött, har varit en full speckad jul och helg, snart nyår. ska bli trevligt. jag orkar inte skriva mer ikväll.
"gud ge oss sinesro, att acceptera det vi inte kan förändra, mod att förändra det vi kan och förstånd att inse skillnaden"

jag gråter, ibland orkar jag bara inte, varför är jag så jävla ledsen? varför har jag inte bara en samlad familj? ska jag börja om från börgan igen? varför? varför kan jag inte förändra andra? jag vill ju det det är ju enklare.

hur mår jag?

vad har jag för kännsla i kroppen, hur mår jag igentligen, vem är jag, ibland känner jag mig närvarande och att jag har kontackt mellan huvud och hjärta att det finns ett sammspel, men vissa dagar stämmer det inte alls. jag känner mig utanför mig själv på något vis.

Ikväll på mötet valde jag att lyssna känndes som jag kunde det ikväll och att jag för engång skull hängde med i vad som sades på mötet och jag kunde släppa min självcentrering för en stund, men som vanligt blev jag avbruten av mitt ego, jag satt och tänkte på hur dum jag såg ut när jag satt på ett visst sätt, helt plötsligt visste jag inte hur jag skulle hålla mina armar, benen känndes förlånga och fingrarna hade jag upp i ansiktet hela tiden. Sen kom jag att tänka på när jag var liten.

Jag brukade sitta hos min mormor i hennes hall och kolla i speglen, jag tyckte att det jag såg var en söt tjej, men det jag såg stämmde inte överens med hur jag kännde mig. Jag kännde mig ful, tjock och övergiven, och jag var helt övertygad om att speglen ljög för mig för att jag skulle tro att jag var söt men igentligen var jag ful som ett monster. jag försökte lura spegeln, blunda och öppna ögonen snabbt för att hina se hur jag IGENTLIGEN såg ut, men jag lyckades inte, fan vad jag skämmdes, för jag trodde att alla andra fick se hur ful jag var utom jag själv. På samma sätt som jag förskte komma på hu lampan i kylen tändes och släcktes av sig själv och klädkammaren på samma sätt försökte jag komma på speglen. Jag kommer ihog att jag försökte stänga kylskåpet sakta för att komma på hur det fungerade och öppna det snabbt så att "den" som tände det inte skulle vara berädd att tända.

Ifransiskos bön -hälldre förstå än att bli förstådd!-

oj då

när jag som vuxet barn tror jag har kontroll, och koll på allting, det är då jag tappet kontrollen

kung alkohol

"Känner du mig?
Jag är den störste brottslingen i historien.
Jag har dödat flera människor, än som fallit i alla krig i hela världen.
Jag har gjort människor till vrak.
Jag har förvandlat förhoppningsfull ungdom till hopplösa samhällsparasiter.
Jag har förstört de svaga och krossat de starka.
Jag har fört oräkneliga miljoner in på dåliga vägar.
Jag har gjort visa män till dårar.
Jag har lagt ut snaror för den oskyldige.
Den förtvivlade, fattiga hustrun känner mig.
De hungriga barnen känner mig.
De föräldrar vars hår grånat i sorg över barnen känner mig.
Jag har ruinerat miljoner och ska försöka ruinera många miljoner till.
Mitt namn är Kung Alkohol!"

bara ta det lungt!

Att bara ta det kungt är skönt idag, känner mig så lagom slö idag. Ibland måste jag unna mig det utan att känna skuld gör disken står, damm råttorna jagar mig när jag går förbi dom sängen behöver bäddas.

Min minsta flicka ligger i vagnen och sover, snart ska hon nog vakna och äta, vilda ligger och kollar på pippi och jag sitter ocj skriver ur mitt fyllda huvud. Jag tycker det är skönt att skriva lite här varje dag, känns som jah får ut lite skit då, För nu för någon dag sedan började jag må lite bättre, bytte medecin gått på fler möten och skrivit här, jag ser ett samband och fortsätter med det som känns bra.

Ikväll ska jag gå på na möte, det är alltid skönt, är lite avkoppling och kunna tänka tillbaka på hur det en gång faktiskt var.

Jag har igentligen allt jag kan önska och innan hade jag ingentin, bara ett jävla begär till knark och alkohol.

Nu kan jag leva om jag bara tar imot hjälpen för det.

"jag har ingen dötts ångest, jag lider av livs ångest, jag är rädd för att leva!"

självbild?

När jag är i bland andra människor känner jag mig oftast jätte konstig,
jag tycker att när jag prata så låter jag konstigt, jag säger konstiga saker och har en rolig röst som alla igentligen bara ville skratta åt, så ser jag på mig själv.
När jag äter bland andra människor, tror jag att alla kollar på mig och jag känner mig som en glupsk gris som bara vräker i mig och är jätte fet, jag känner mig ofta så fet så att jag inte kan få ner mina armar mot kroppen, så ser jag på mig.
När jag sitter på en stol mitt i ett rum så känns det som hela jag väller ut på alla hållen och jag skämms får panik och måste väck! så ser jag på mig.
När andra pratar med mig, säger de att jag är trevlig, söt, mysig rolig smart, ärlig vad tycker jag då när någon säger så till mig, jo att dom hittar på, kanske säger de så för jag har något dom vill ha så fjäskar dom, eller säger dom det för att de tycker synd om mig och vill vara snälla, för mig blir ju mina vänner mina fiende, de ljuger ju för mig och vem vill ungås med någon som ljuger? inte jag! Min sjuka sida gör mig ensam, jag kanska ska lita på alla goda ord de säger och hålla mig till dom.

"Jag har skev självbild"

Festa nykter!

God julen!
Idag har jag festat nykter, jag har haft det skit roligt i kväll. Jag började dagen med mina döttrar hemma tände ljus och mös , sen kom Lotta och hennes lilla Philip, Vilda och Philip lekte några timmar, jätte mysigt att bara sitta ovh titta på barnen när dom leker och se hur deras lilla liv fungerar.

Sedan bar det iväg till middag hos min mamma, det var med jätter trevligt, velade om jag skulle hänga med ut, men min bästa vän Fia ringde och sa att hon hade fixat barnvakt. Jag tänkte nu eller aldrig.

Har skrattat jätte mycket och dansat och släppt loss, mycket bättre än att vara full, kommer hem sätter mig och skriver lite och vet att imorgon när jag vakanar mår jag prima!

"Man har vissa vänner men sen har man verkligen vänner, och jag har en rikrig vän"

Tänker på min käraste, han vill inte träffa mig mer, säger jag tagit all hans energi, hur ska jag ta det då? ska jag då när han har energi bara tycka att nu ska det fungera och han ska få mig när han orkar. Det känns förvirrande. Jag saknar honom nu ikväll när jag sitter här ensam och skriver. Jag lyssnar på Verronika Maggio, Petter och Martin. Jag sakanr också mina barn, gud vad tomt det är, men jag ska försöka njuta av barnledigheten.

Jag måste ta en dag i taget! Alltin ordnar sig, jag känner hopp fast att min kärlek tar avstånf från mig så vet jag att om det är vi så blir det så med.

"Smärta Härdar"

säkert

lyssnar på petters låt Säkert, känner igen mig mycket i den. Vilket liv jag har det skulle kunna vara värt att leva, varför blir det bara pannkaka av allting jag rör vid. önskar att allting blir bra snart, känner mig övergiven av thomas, men har haft en bra julafton, skrattat mycket och kopplat av. Jag är trött men jag tänker inte sluta försöka överleva en dag till.

förlåta

min tålkning på fransiskos bön, gör tvärt om som du vill ha tillbaka. vill du bli förlåten, börja förlåta. Jag har svårt att förlåta. I min egna värld är det nästan som att vara ihop med maffian, följer du inte mina regler sjuter jag dig! vem kan leva med någon som är så.

Jul afton

Det var så här, när jag var liten hade jag massa förväntningar och späningar på julen. Innan julen talade alla om hur mysigt vi skulle ha det vilken god mat vi skulle äta och om inte tala om alla paket man fick om man varit snäll, och tomten han var hökdpunkten. Samtidigt som vi barn var livrädda var det spännand och pirrade i magen när han knackade på dörren.

Julen blev aldrig som jag förväntade mig, oftast så drack pappa presis som vilken dag som hälst och mamma skrek och var hysterisk. Morfar och Farfar försökte förhindra slagsmål farmor lagade mat och mormor stog och lipade.

På julen hade jag en kännsla av att något låg i luften, en späning. Det var så klart om pappa skulle dricka och om dom skulle hantera det bättre än året innan. Men i denna späning och mamma hörde att han öppnade en öl var det kört. Hon skrek rätt ut. Han blir förbannad och tar sig rätten att supa mer.

Ibland var han tomte oss olika grannskap. Det var inte bra, jag var ledsen då, för jag saknade min pappa och tyckte att de andra barnen som han var hos fick träffa honom mer än mig, gör när han kom till bara och hade änsträngt sig hos dom och fått lite snapps i varge ben så var han tvungen att gå och lägga sig.

Men de alldra flesta jular dök han aldrig ens upp, efter mamma och pappa skildes firade jag och min syster alltid julen på pappas sida, vi hade ett hopp om att det skulle fungera. Om han hade några fan så var det jag och min syter, han var vår idol. Allting han så gjorde var bara så fashinerande.

Men idag är jag själv mamma. Idag önskar jag en lungn jul. Min stora flicka ligger och sover, hon ska öppna paket när hon vaknar. Viola är hos sin pappa och det käns jobbigt jag saknar båda två.

kontroll behov

oj oj oj. jag lidet av ett otroligt kontroll behov, och vill gärna styra min omgivning presis efter mig. Nu har min kille sakt stopp tänk om, jag förstör bara och vi blir osams, nu ska vi inte fira jul ihop och det känns jätte ledsamnt att vara utan honom på julen. på julafton är det ett år sedan vi förlovade oss. det är helt skukt vad mycket som hänt sen dess, det största är väl att vi har fått en dotter, hon heter viola. en helt underbar tjej, jag saknar henne ikväll hon är hos sin pappa.

har ni varit riktigt arga någongång? Det är jag hela tiden, dygnet runt, det är skit jobbigt att vara det, det tar energi.

var på möte ikväll, pratade om tacksamhet, igentligen har jag så mycket att vara tacksam över, jag har mina barn thomas våra familjer hans barn mina nyktra vänner, fia och alvar hennes familj, alla ställer upp för mig, jag har en lägenhet, jag har möbler jag har värme och mat och leksaker till barnen. det var inget självklart för några år sedan, när jag var på min första beh 18 gammal var jag en hemlös tjej som försörjde mig på att sälga knark. Jag ska vara glad att jag levet idag, eller kansek tacksam!

"-fotspår i sanden- Min tolkning- Du kära gud LOVADE mig att alltid finnas vid min sida, vad som än händer. Men jag drömde inatt, och då såg jag mitt liv i fotspår i sanden, det var två påar fotspår, det car vi som gick tillsamans, sedan på vissa ställen gick jag själv, och det var dom stunder jag ahde det som jobbigast i livet. Var fanns du då?
- Gud svarade, min lilla kära rädda mia, dom gånger i livet det var ett par fotspår i livet, visst var de när det var som värst, men det var då jag bar dig. Va inte rädd, jag finns hos dig alltid Mia"

vem är jag

jag är så rädd... varför kan jag inte förstå? varför vill du inte bara vara hos mig som du lovat???? snälla kom hem igen jag står inte ut med att vara orolig och känna ilska och vrede för du har lämnat mig om du nu inte ens gjort det. vvvaaaaaaaarrrför mår jag inte bra?
varit på möte ikväll, gråtit hela tiden, det tar aldrig slut, min sorg är så stor. jag behöver hjälp!

stress

på min utsida värkar jag nog rätt lungn, sansad, trevlig. Men inuti är det kaos! var hos min farmor idag med min syster och våra barn. Tittade på fotto på min pappa när han var liten, han var så oskyldig, tyckte synd om honom. min faster berättade för mig en gång...

"när din pappa var liten så svek hans pappa alltid honom, jag minns särskilt en gång när han packat sin lilla väska och satt och väntade på pappa Göte, han dök aldrig upp som vanligt, din pappa var jätte ledsen och skrek och grät att vad som än hände i hans liv skulle han alldrig bli som sin pappa"

Min pappa blev presis lika, jag var på god väg att bli, hittade 12-steg proggrammet. blev nykte och tagit så mycket ansvar jag förmott. Men det är något som fattas något känns fel. Ska jag bryta mönstret eller kommer jag svika mina barn?

hur kan allting skena iväg så här?

varför kan jag inte känna lung och ro, är jag ett självömkande jävla offer. Men herrgud jag är ju ledsen, sårad besviken jag måste få aggera ut det. Innan hade jag inte tillgång till mina känslor, men sedan jag blev aktiv i 12-stegsprogramet har mitt känslo liv bara blivit värre ovh värre. Ingenting är som det ska. hela min insida känns som ett trasigt svart hål, som bara blir större och större. Varför tror thomas att allting blir bättre när han inte kommer hit till mig, varför har han rätt att skrika på mig när han är arg? bara för andra inte blir arga lika ofta har de bättre anledming att såra andra då, eller vad handlar det om.
jag vill bli hel. jag vill kunna ge kärlek!

finns det en lösning

ilskan bubblar i mig, hur ska jag göra.... finns det någon lösning på skiten. jag har sakt så länge att jag orkar inte mer, det gör jag inte, ångesten blir bara värre. Dagen har varit hanterbar, men helt plötsligt bara kommer den jävla ångesten... Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till den. Jag måste hitta ett sätt att äslka mig själv och bli självständig. När thomas sviker mig känner jag mig halv, jag känner mig som ett sårat litet övergivet barn. Jag måste bli vuxen inte hänga upp mittt liv på någon, men jag är ju så jävla ledsen och besviken, hur gör jag!? varför mår jag så dåligt??

dagen idag!

jag har så svårt att släppa taget, jag har så svårt att gå vidare. Jag har så svårt att förstå. Jag trodde du skulle stötta mig jag trodde du skulle hålla om mig när allting kändes som värst, var är du? varför finns du inte här.ångesrten kryper på mig bara djupate och tungre. jag försöker ringa dig, du ignorerar mig, jag fattar ingenting, snälla sluta. jag trodde du älskade mig. varför vill du då jag ska må så här. DEt hade väl varit så enkelt att bara svara mig.
"mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden"

sms till min älskling

"Jag har en blogg nu, den är jättefin. Jag önskar du hade hört av dig till mig ikväll. Skrivit att du bryr dig eller att jag ska ta det lungt. Det är ensamt här ikväll. Varför är du inte hos mig mer?"

Mia heter jag, mina barn heter vilda och viola!
jag är vilse i livet, kanske jag kan få hjälp med att skriva av mig lite, om vad som hänt händer och hur jag går till väga.

Min pappa är alkoholist, jag skulle kunna skriva en bok om alla sjuka upptåg jag och min syster var med om. men men det får bli en annan historia. Jag är helt övertygad om att alla barn till alkoholister har sin egen unika historia att berätta men ändå är alla sig lika, Sjukdommen alkoholism tar sig i utrykk på olika sätt men barnen i det här bär nog på samma kännslor.

Mina föräldrar bråkade mycket de skildes när jag var sju, det var jobbigt dom var alltid ovänner. Jag hade alltid en kännsla som sa till mig att jag var problemet att jag var ivägen och hade jag bara varit lite mer si eller lite mer så så hade det kanske varit lungnare hemma.

Jag kännde ansvar när min pappa drack, jag ville inte visa min lillasyster hur rädd jag var för hon var så liten och tyckte vi hade roligt och att det var fest. Inombords kännde jag mig övergiven av pappa, jag bad honom sluta, han viftar bort mig, spriten och kompisarna är viktigare. Mitt hjärta brister, men jag är tyst ler och låtsas som ingentin, blir jag ledsen måste han ju dricka änu mer.

Jag tykte alltid synd om honom, jag såg hur hjälplös han var efter första groggen, det syntes i ögonen, han var fast och denna gången likt alla andra visste vi aldrig hur det skulle sluta.

Psyk bryt!

Dagen idag har varit rörig. Vaknade med mycket ångest och oro. Är jätte leden för min kille inte bor hos mig längre. Anledningen till det är att jag har mina bryt och våra barn ska slippa de så mycket som möjligt. Varje gång jag ser
honom så blir jag påmind att han lämnade mig, känslan av att han övergv mig är överhängande.

Ringer till min käraste, blir arg på situvationen och min maktlöshet över att allting är som det är. Kan inte hantera min ilska säger massa elaka saker han blir jätte ledsen som vanligt och jag får skämmas. När jag skämms så säger inte jag förlåt, min falska stolthet tar över och jag bara driver vidare, det finns ingen hejd på mig. Ilskan sprutar och hårda ord sårar den jag älskar mest.

Han är så snäll, han vill mig så väl, han är så vacker. Han är alldides för bra för mig, han måste lämna mig snart, han står inte ut med mig.... HjjjjÄÄÄÄÄlp!!!