Jul afton

Det var så här, när jag var liten hade jag massa förväntningar och späningar på julen. Innan julen talade alla om hur mysigt vi skulle ha det vilken god mat vi skulle äta och om inte tala om alla paket man fick om man varit snäll, och tomten han var hökdpunkten. Samtidigt som vi barn var livrädda var det spännand och pirrade i magen när han knackade på dörren.

Julen blev aldrig som jag förväntade mig, oftast så drack pappa presis som vilken dag som hälst och mamma skrek och var hysterisk. Morfar och Farfar försökte förhindra slagsmål farmor lagade mat och mormor stog och lipade.

På julen hade jag en kännsla av att något låg i luften, en späning. Det var så klart om pappa skulle dricka och om dom skulle hantera det bättre än året innan. Men i denna späning och mamma hörde att han öppnade en öl var det kört. Hon skrek rätt ut. Han blir förbannad och tar sig rätten att supa mer.

Ibland var han tomte oss olika grannskap. Det var inte bra, jag var ledsen då, för jag saknade min pappa och tyckte att de andra barnen som han var hos fick träffa honom mer än mig, gör när han kom till bara och hade änsträngt sig hos dom och fått lite snapps i varge ben så var han tvungen att gå och lägga sig.

Men de alldra flesta jular dök han aldrig ens upp, efter mamma och pappa skildes firade jag och min syster alltid julen på pappas sida, vi hade ett hopp om att det skulle fungera. Om han hade några fan så var det jag och min syter, han var vår idol. Allting han så gjorde var bara så fashinerande.

Men idag är jag själv mamma. Idag önskar jag en lungn jul. Min stora flicka ligger och sover, hon ska öppna paket när hon vaknar. Viola är hos sin pappa och det käns jobbigt jag saknar båda två.