hur mår jag?

vad har jag för kännsla i kroppen, hur mår jag igentligen, vem är jag, ibland känner jag mig närvarande och att jag har kontackt mellan huvud och hjärta att det finns ett sammspel, men vissa dagar stämmer det inte alls. jag känner mig utanför mig själv på något vis.

Ikväll på mötet valde jag att lyssna känndes som jag kunde det ikväll och att jag för engång skull hängde med i vad som sades på mötet och jag kunde släppa min självcentrering för en stund, men som vanligt blev jag avbruten av mitt ego, jag satt och tänkte på hur dum jag såg ut när jag satt på ett visst sätt, helt plötsligt visste jag inte hur jag skulle hålla mina armar, benen känndes förlånga och fingrarna hade jag upp i ansiktet hela tiden. Sen kom jag att tänka på när jag var liten.

Jag brukade sitta hos min mormor i hennes hall och kolla i speglen, jag tyckte att det jag såg var en söt tjej, men det jag såg stämmde inte överens med hur jag kännde mig. Jag kännde mig ful, tjock och övergiven, och jag var helt övertygad om att speglen ljög för mig för att jag skulle tro att jag var söt men igentligen var jag ful som ett monster. jag försökte lura spegeln, blunda och öppna ögonen snabbt för att hina se hur jag IGENTLIGEN såg ut, men jag lyckades inte, fan vad jag skämmdes, för jag trodde att alla andra fick se hur ful jag var utom jag själv. På samma sätt som jag förskte komma på hu lampan i kylen tändes och släcktes av sig själv och klädkammaren på samma sätt försökte jag komma på speglen. Jag kommer ihog att jag försökte stänga kylskåpet sakta för att komma på hur det fungerade och öppna det snabbt så att "den" som tände det inte skulle vara berädd att tända.

Ifransiskos bön -hälldre förstå än att bli förstådd!-