jag saknar T så jävla mycket. han behöver distans till de jobbiga som varit, men jag behöver ju honom. varför får inte jag som jag vill aaarrrrr jobbigt. när de blir jobbigt så gråter jag så klart och just nu gör jag de jätte mycket. de som var meningen från början verkar så långt borta, vi skule ju vara en FAMILJ vi skulle ju ha fredags mys skratta med barnen åka på utflykter tillsamans de var ju vår drömm att tillsamans göra de. men vad hände. mina rädlor fick styra. min största rädsla är att bli övergiven och nu har den drivit min kära T till att ta avstånd de är som ett stort sår i hjärtat.
"Jag älskar dig, jag känner hopp stund vis. Men jag ber att vi ska få älska tillsamans igen. Jag tänker inte ge upp, vi har för många fina minnen tillsamans och för starka känslor för att skita i oss"
Jag är bra på att gå på min beh
jag är bra på att vara ärlig
jag är bra på att visa känslor
tack för att dagen har gott fort
tack för mina vänner (fia, sandra tobbe mm)
tack för mina underbara släktingar
hjälp mig klara av morgondagen
hjälp mig få T tillbaka
hjälp mig slippa oro
här är min lilla viola och min lilla fia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar