Nytt år nya möjligheter!

Var på möte igår kväll, det var skit jobbigt. bara grät och grät. kan inte gå samtidigt som T. det bli pannkaka då. måste finna frid i mig själv, måste börja älska mig själv, då löser sig allt tydligen men det är ju de som är de svåra för mig.

försöker att leva mitt liv som vilken annan som hälst, jag är ju vilken annan som hälst, jag är inte universums mitt punkt, eller någon unik varelse som inte går att ersätta. jag är presis som alla andra, visst hat jag personlighet och mina egenskaper men jag är inte unik som behöver special behandlas i min terapi, eller som man ska smyga sig runt.

det pratas ofta om hur jäkla skör man är (jag är) allting ska sägas på "rätt" sätt så jag inte blir ledsen eller arg eller vad det nu kan vara, men herregud jag har ju varit så stark så jag orkade fossa och kräka flera gånger om dagen, jag var ju så pass stark så jag orkade fixa knark varge dag och trycka i mif de, jag var ju så stark så jag orkade vara ute och festa hela tiden, jag var ju så stark som orkade skaffa två barn, då borde jag ochså vara så stark så jag kan leva ett vanligt liv och göra normala saker. Det är ovant, men då får jag väl vänja mig så sakta. det är mitt ansvar nu som mamma, vuxen kvinna och drogfri!