"med Hjärtlig hjärtklappning"

Ja faktiskt är det så det känns, jag har inte varit inloggad här sen mitt senaste inlägg, men nu kändes det dax igen.

Att kunna skriva ut mitt mående var en bra ventilation för mig, och hela tiden ger jag mig själv dåliga kännslor som jag inte kan hantera, allt är inte bra...

..... långt ifrån, men det är hela tiden ett par steg fram och sedan några tillbaka ( som att gå i fel riktning i rulltrappa!)

Och min anonymitet har varit viktig för mig under tiden bloggen har varit nere, men jag har kommit fram till att jag skulle vilja börja föreläsa igen snart, och för att kunna det måste jag kunna öppna mig som innan.

Frågan är hur jag skall kunna sammanfatta mitt liv fram tills idag, att kunna knyta ihop säcken och få det att låta bra...spännande och lärorikt UTAN att det ska låta som någon slags självömkan och ältande i skit.