Det här med terapi har alltid varit min grej. Jag tycker det är spännande och så finns det ingen direkt fakta utan allt handlar om olika teorier från olika synsätt. Därmed har ju alla som vill vara med rätt.

Typ som religon. Alla tror på sin sak och ingen borde ta det ifrån dom.

Nyss trodde jag på mig själv, en liten stund. Men nu. Nej nu vet jag inte riktigt något i mig gör mig inte gott. Måste sluta tänka kanske.

Men hur gör jag. ?? Jag väljer men hur ? Jag kan ju knappt välja kläder utan vela och tveka.

Det är svårt jag vill vara mer som du

Jag tycker det känns sju jäkligt att känna mig som offer. För det är bara jag som sätter mig i det facket. Men var har jag lärt mig det?

Måste fan snart syna bluffen

Det här med att inte kunna mobilblogga känns skit

Oj då! Nu kom allt ifatt mig. Och gråten i halsen undrar jag vad som hände och hur jag trasslade till detta med

Saknarminabarnsåjagvillskrikagråtanärsomhelst!!

Det är så svårt att skriva när jag inte kan skriva utan att andra tror det handlar om just dom, ibland kanske det gör det men samtidigt låter jag ju ingen annan veta eller tro något.

Fast känna mig granskad, och konfronterad med varje ord jag skriver, det ´har gjort mig återhållsam, innan ansåg jag mig själv som mycket öppen och ärlig, men nu kan jag liksom inte riktigt vara det för andras skull men lösning hittar jag väl på det med va?

Frågan är hur, jag upptäcker mer och mer att jag gillar att vara själv, jag menar så klart inte ensam ensam utan partner livet ut, men att umgås med mig själv känns bra och jag blir stressad när inte jag kan göra det. Jag vill inte känna press, varför gör jag då det även om jag blir omtallad att någon inte pressar mig.

Magskänslan är stark ibland, men vill den mig alltid gott då? (eller kurrar det efter käk)

Jaja Inne på Naturkunskap nu i skolan, känns som jag bara vill va klar!

Allt är som vanligt, Bergochdhalbana - don`t worry...

Dålig på att blogga, jo tack rätt mindre bra på det mesta just nu. Trött och tanksprid, känns som jag gör bara det jag måste göra, fast ibland glimtar det till energin får mig att känna mig tillfreds en liten liten stund.

Lyssnade på musik idag som fick mig tänka tillbaka på hur livets gång har varit, på alla konstiga stigar jag varit inne på och ändå så sitter jag här nu, tvåbarnsmamma extraknäcker i vården och hankar mig fram i Sölvesborg, hmm mitt öde? vet ej men jag trivs här och vill vara här, fast kanske inte precis som det är just nu bara.


Ibland känner jag mig unik, annorlunda, speciell på bra sätt, sen ibland känner jag mig verkligen som en nolla, någon som ingen ser eller hör, och bara säger fel saker vid fel tidpunkter och klantar och fumlar runt i ett mörker, men ljuset i tunneln finns, visst gör det det?

Detta är inte okej någonstans.

Avvikelseraport!

Idag såg jag en kvinna med t-tröja

-Sexuelltundernärd
hjälp mig!!

Ja va ska man säg, ett rop på hjälp, eller bara dåligt omdöme.?!

Dagens positiva

• Jobbat
• Tränat
• Träffat Vilda
• Hjälpt två vänner
• Vilat

Dagens negativa

• tillbringat för mycket tid med mig själv
• Pratar inte om det jag behöver
• Känner mig låst och fängslad
• insikterna gör mig inte bättre, tvärt om

Narkolepsi

Ja kan de va min nya diagnos!!??

Malin kallade de för direktörssnuva, typ överarbetat så så fort jag har en ledig stund så somnar jag jag är utmattad till bredden....

Men men va ska jag göra, jag kan ju inte hoppa av tåget i farten, det tar nog större skada än att åka med tror jag.

Jag har varit alla möjliga känslor sista tiden, mest tycker jag synd om dom som inte förstår bättre än sitt eget bästa. Jag är väldigt förvånad över vissa beteende och vet inte hur jag ska hantera det. Och en sak till jag vill inte bli ägd av någon, jag känner mig så låst då, jag vill själv kunna säga
-Jag är din

Men gillar inte när någon talar om för mig va som är konstig och allt jag säger gör och känner är fel på ett fult sätt, jag vill va konstig och annorlunda, jag vill va Mia och jag är ju lite unik och rolig och annorlunda på ett charmigt sätt.

Ush känslan jag vaknade är inte ok. Men nu får jag försöka ändra på det under dagen.

Love jag med mitt life?

Ja förmodligen på många sätt, jag har ju fantastiska vänner och en syster som ställer upp i alla väder.

Jag vore tom utan dom, Malin har haft Vilda och Fia fick va med min lillasyster idag som fock vara vikarie för mig när jag va tvungen att gå på kursen idag igen, den är varje söndag.

Jag tror Sandra gjorde ett bra jobb som mig. Och Viola kom hem i nya tuffa skor, hon va super nöjd och mätt och belåten lindrigt uttalat.

nu tar jag välförtjänt paus

Inge Bra

Fick ett jobbigt samtal i morse, hatar sånt.

Men det finns inget jag kan göra åt det, känner mig bara så liten och svag när jag inte kan hjälpa någon jag älskar.

Sen mitt sätt att hantera det går ju till historien bara det, nej fy fan! Jag behöver hjälp på riktigt snart annars är det väl min tur nästa gång.

Det är som att jag gillar att skada mig, längtan efter att få ont, eller kunna känna mig som en dålig människa styr mig och det känns lite som jag är knäpp, och alla mina relationer kommer att lida ordentligt om jag inte tar ansvar för det nu.

Men jag vet inte hur, det är så enkelt att säga att det handlar om vilja, men jag tror inte bara det handlar om det för så länge jag inte kan se värdet i mig själv så kan jag inte sluta slå på mig eller tycka jag är värd bättre.

Någon kommer förstå, någon kommer tycka jag e helt sjuk i huvudet, någon kommer tycka synd om mig, och någon kommer hata mig.. men inget av det hjälper mig.

Nej imorgon är det självkänsla kurs igen, andra träffen..

God Kväll!

O o o jag har häcken full!! Härligt ?!! Nja rätt så slipper stanna upp ,fast bättre när jag snart ska somna.

Svinalängorna va svin bra!

Känner mig som hon, kvinnan i filmen, så lugn och bestämd utanpå men kaotisk inuti. Kärleken som hon känner för sin man och sina barn men sin oförmåga att visa den eftersom aldrig fått lära sig hur.

Men jag lär mig, sakta, sakta stackars mina barn som blev försökskaniner till mig, som att leka mamma pappa barn fast på riktigt liksom och utan pappa. Konstigt jag ville ju inte mina barns barndom skulle upplevas som min, fast kanske gör de det ändå.

hm va vet jag, jag kan ju få svar när dom är vuxna, därför vill jag fixa det nu, va bra och go alltid så dom minns mig så.

Jag älskar av hela mitt hjärta!

OMG

Va jobbigt och trist att hinna ifatt, men jeeeeha!!!! Nu ligger jag där jag ska och målet är långt långt borta, men iallafall en uppgift klar Check!!!

Olofsson=Svensson

Ja sant, kanske är det det som jag ska bli, jag jobbar, pluggar leker med barnen surfar på nätet och äter ute ibland.

Jag är kanske en sån Svensson som jag aldrig trodde jag skulle bli!

Svensson i handling med Olofsson inuti.... fy Olofsson gillar igentligen inte de namnet, jag har alltid velat heta något klitchigare :) inget ......sson

och idag när jag är riktigt vanlig och normal har jag inte ett endaste dugg att skriva heller.

God Natt

Spännande :)

Japp idag va första ,mötet med studiecirkeln om att öka vår självkänsla, vi ska jobba med Mia Thörnbloms material, och har fått hemskickade fina kompendium och annat som vi ska ha att följa.

Så en gång i veckan ska vi nu ses, spännande, och himla salig blandning människor, kan bli en del tålamod prövat i detta, haha

Jag kan inget annat än säga Grattis till mig som har problem som jag kan göra något åt, kunde ju varit värre alltså, herregud, jag får försöka vara tacksam.

Imorgon kommer älsklingarna hem, om jag längtar??????? JO :)

som sagt innan jag vill bara slå mig till ro

Borta bra men hemma bäst!

Varit en intensiv vecka detta här, många minnen väcks upp, men värst av allt är väl känslan av att ha förlorat något, men inte kunna göra något åt det.

Men sen sakta men säkert så leder terapeuterna oss in i vetskap om att det är vi själva som måste göra förändringarna nu, och fastnar jag i mina sjuka beteende och skyller på allt som varit så blir jag ju bara ett offer, och döljer mig själv bakom både den ena och andra sjukdomen resten av mitt liv.

Men jag vill ju inte ha det så, jag vill sluta upp att vara så nedlåtande och slå på mig själv, jag har tydligen inte dålig självkänsla, jag har själv hat/förakt. Jag talar inte riktigt öppet om dessa saker, och förmodligen är det inget som någon annan ser, men jag har ju lagt ut hintar och pratar med vissa om mina beteende, och jag kommer hitta sätt att bli bra, det vet jag.

Några verktyg det har jag :)

I am here now. I have Mutch hemlängtan. But it's ok....

min sköna höna Fia

Jag är nervös, jag ska på vuxetbarn vecka nere på gården, det är för oss vuxna som vuxit upp med alkoholismen i familjen.

Den kommer ge mig...

Energi
Tro och Hopp
Glädje
Lättnad
Förståelse
Tålamod
Och massa tårar

Ett begär som pockar på och faller jag för frestelsen så drar hela ång-loket igång och det går inte stoppa i farten!!

Ja just så känns det

Knepet är att se till att man inte dör i väntan på det goda livet

Sömnlösa nätter

Tänker och tänker....

Och jag funderar på vad jag tycker är värst.
-Att ljuga för någon man säger sig älska, för att man vet att hon kommer bli ledsen, eller göra någonting mot henne som han vet kommer göra henne ledsen trots han säger att han älskar henne?

svårsmält för mig. Det är liksom som om jag har allergi mot sånt sen jag var liten och har lovat att inte ta sånt mer.

Vad tycker ni?

Att bli ljugen för känns för mig som tryck över bröstet och slag vid knäskålarna. Ingenting fungerar då och svek och lögner är det sista jag behöver

Lars Winnerbäck - Att fånga en fjäril

Wikepedia FY

Bulimia nervosa

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Bulimia nervosa är en allvarlig form av ätstörning. Den som lider av sjukdomen hetsäter som minst 2 gånger i veckan och kompenserar därefter genom att antingen kräkas upp maten, använda laxermedel, ägna sig åt överdriven motion eller/och använda sig av bantningspreparat. Detta för att "göra sig av" med födan igen. Bulimi liknar anorexi med avseende på missnöjet över den egna kroppen samt en önskan att gå ned i vikt, skillnaden är hetsätningen. En bulimiker behöver inte vara underviktig utan kan se helt normal ut och det är därför svårare att upptäcka bulimi än anorexi.

Bulimi uppträder i de flesta fall hos flickor och unga kvinnor från 15-25 års ålder. Sjukdomen karaktäriseras av hetsätning och ett oemotståndligt sug efter mat samtidigt som personen försöker gå ned i vikt.

En person som lider av bulimi intar stora mängder mat på kort tid (hetsätning) och varvar detta med ett kompensatoriskt beteende som till exempel bantningskurer, fasta, kräkningar, vattendrivande läkemedel och motion. Bulimi är vanligare än anorexi, en nära besläktad ätstörning som präglas av självsvält. Till skillnad mot anorexi uppträder bulimi ofta senare i livet, vanligtvis i slutet av tonåren eller i tjugoårsåldern. Bulimi är förknippad med andra psykiska problem. En uppskattning är att runt hälften av de som lider av sjukdomen även lider av depression.

Starkt förknippat med bulimi är ångest.

Vanligt är att individer som lider av sjukdomen intar laxermedel, vilket inte har någon inverkan på upptaget av energi eftersom energiupptaget sker redan i tunntarmen där laxermedel har liten effekt. Den viktminskning som inträder beror i stället på vätskeförlust. Efter användning av laxermedel samlar kroppen på sig extra mycket vätska. Detta gör att bulimikerns dåliga självbild späs på ytterligare och får denne att se sig själv som ännu fetare.

Symptom [redigera]

Bulimi behöver inte ge synliga kroppsliga symptom i form av minskad kroppsvikt eller ökad kroppsvikt, eftersom sjukdomen delvis är psykiatrisk samt inkluderar kompensatoriskt beteende. Den drabbade känner stor skuld och skam för sitt ätbeteende och försöker dölja problemen. En bulimiker känner sig ofta misslyckad som person och maktlös inför sitt ätande. Tankarna kretsar ständigt kring mat, koncentrationsförmågan påverkas och sömnproblem är vanliga.

Till kroppsliga besvär vid bulimi hör mag- och tarmproblem. Menstruation kan försvinna eller bli oregelbunden trots normalvikt. Näringsbrist kan uppstå eftersom vissa livsmedel helt undviks. Vid mycket låg kroppsvikt, det vill säga både bulimi och anorexi, kan det vara livsfarligt att hetsäta och kräkas eller missbruka laxermedel.

Det är inte ovanligt att människor med bulimi får allvarliga tandskador eftersom magsaft vid kräkning kommer i kontakt med tandemaljen. Dessutom fräter den på matstrupen. Med tiden kan även magsår uppstå, vilket kan vara livshotande. I vissa fall får även naglarna en mer blåaktig ton och nagelbanden börjar fransa upp, synen blir suddig och hårdare hjärtklappning kan upplevas.

nej jag vet inte ens hur det känns, med vissa saker som jag inte tycks hitta nån ände på eller avslut, eller nystart. Kan liksom inte besluta vill låta tiden ha sin gång, men en sak har jag lärt mig och det är hur jag kan se mitt eget mönster när jag och T var ihop, och kanske inblick i hur han kände för mig då.

men jag känner att jag har kommit, liten liten bit på vägen mes en del saker och andra har jag tappat fattningen om helt, kan inte be om hjälp fören jag vet vad jag ska säg.

Kanske saning.... ja va vet ja kanske det som är mitt huvudhinder i vardagen och kampen måste göras någon gång, men tycker du som jag så gör jag det en annan dag

Kidnappad

egentligen vill jag inte prata om det, samtidigt vill jag bara trolla bort allt nu, måste få mod att öppna mig

Tid

????????

Aldrig har jag känt att dagarna springer som nu, behöver mer tid till allt!

Och ju mer jag försöker, ju sämre går det kan, jag sluta kämpa emot och följa strömmen upp, eller faller jag till botten om jag ger mig och släpper taget om saker och ting.??

Jag får inte glömma att jag är mänsklig med mina fel och brister som jag tänker på mer än hela tiden, men även en fin tjej med ett stort hjärta och en önskan om att alltid få må bra och njuta av livet, det måste jag påminna mig om dagligen.

vilken dag....

• Trött
• besviken
• stolt
  
• nyfiken
• ledsen
• sugen
• proppmätt
• glad
• nöjd
  

Mina två PT, fast dom vet inte om det ;)

Är inspirerad av er styrka, vet att ni klarat er egenom mer än de flesta i er ålder, ändå är ni några av de få som ger allt dom har till andra, ni får mig att orka mer och vilja komma igen.

Björn Afzelius & Globetrotters - Man kan inte äga...(audio)

om jag ändå måste fly kan jag väl göra det genom att lägga benen på ryggen så blir det något nyttigt med av det

Älskade Vilda!

Grattis älskade Vilda.

-ovetandes så utan dig skulle jag inte varit vid liv idag, tack för du gav mig det, tack för du bringar så mycket skratt och låter oss ta del i ditt liv, tack för du är så lik mig så jag kan få lära mig mer om mig själv.

Tack för du envisas så mycket och tvingar mig öva på mitt tålamod, tack för du är så förståndig och hjälper mig komma ihåg saker. Tack för ditt bästa minnen som kan berätta om händelser jag glömt bort.

Tack för ditt tålamod med mig, och för att du kan älska mig villkorslöst som ingen annan kan, tack för alla svåra stunder du och jag tagit oss igenom, du är en fin tjej som hjälper mig varje dag.

Du är helt fantastisk och vi är många som älskar dig högt!

jag saknar mina barn

Hmmm

Hittade överraskning i min trappuppgång, meningen var nog att förnedra mig men jag tog det med gott skratt, hoppas jag kan se mina grannar i ögonen fortfarande!

Sätta gränser

sätta gränser Mot andra är inte det enklaste, inte om det är någon som jag tycker mycket om.

Men o jag ska se till mitt eget mående måste jag ta bort det negativa som sänker mig.

Men hur sätter man en gräns utan att verka sur, eller kränkt, eller hur får jag väck känslan av att jag faktiskt blir sur och kränkt när någon annan är det, jag blir liksom smittad men jag kan ju inte skylla det på någon annan då, jag måste ha sätt att hantera det.

Igår fick jag hantera det genom att åka hem och lägga mig, ta täcke och kudde och bädda ner mig framför tv skicka ett sms och lära mig njuta av mitt eget sällskap.

För visst är det enklare att umgås med sig själv om någon i omgivningen är negativ och om jag ska försöka sluta smittas??

Att sätta den gränsen för mig är att visa att jag inte tycker att livet är värt att vara negativ och sur, det är för kort och jag vill älska och leva, det tycker jag att jag är värd.

Idag är en bra dag jag tänker träffa Fia det gör mig glad!

Tvi. Känns som jag svämmar över. Men va fan att tala är silver att tiga är guld

Vilda Viktoria Pettersson hjärtar Viola Tabitha Thore`n

Ja dom är mina ögonstenar, små älsklingengarna. Något som gör mig ledsen är att dom bara är hos mig varannan vecka, men vilken rätt har jag att ha barnen alltid, föräldrar har inte rätt att ha sina barn, dom är inga ägodelar, men alla barn har rätt att vara med båda sina föräldrar när dom är fungeranade så klart..

Men Vilda tänkte jag att JAG inte ville hon skulle vara hos T, för JAG ville ha henne alltid, JAG ville inte missa något av hennes liv. Men Vilda då, HON vill inte leva utan sin pappa, hon älskar honom, och när hon mår bra kan vi må bra osv.

Jag kan inte lägga över mitt liv i händerna på dom, det är för stort ansvar för dessa små liv. Tänk om dom visste hur mycket plats dom tar upp av mitt liv, dom skulle få dåligt samvete när som är hos sina pappor, det vill inte jag, det hade jag.

Jag trodde inte vår pappa kunde leva utan oss, han brukade säga det till mig, så jag ringde han varje dag och pratade in timmars långa medelande på hans telefonsvarare bara för att jag tänkte att nu klarar han sig en dag till utan oss,.

När vi lämnade han grät han, och jag trodde på riktigt att han satt gråtande på samma stol tills vi kom igen.

Givetvis är fallet inte så, men den känslan vill jag inte föra över till mina barn, jag vet och hoppas att dom vet att jag älskar dom men dåligt samvete för att jag strulat till det och inte kan leva med deras pappor det ska dom inte ha.

Men något som gör mig ledsen är när jag ser min lilla tös komma åkande i sin vagn och jag går mot henne och vagnen svänger och kör ett annat håll, Viola ropar efter mig men vagnen bara rullar vidare, föraren vänder mig ryggen och det känns som knivar i hjärtat.

STOP med det tack!

men ööörk

Vaknade på soffan kl 8 och hade dålig känsla i kroppen. Är ju helt slut och orklös, måste kämpa kämpa kämpa....

Drömt mardrömmar inatt faktiskt, kommer i perioder, känns så verkligt och sen vaknar jag med den känslan och den stannar lände ibland hela dagen.

Sugen på gott/ont, kommer inte ur mitt sockerberoende, inget jag pratar direkt högt om känner skam som med allt annat beroende jag har, men nu igår sa Fia rätt ut att hon hade konstaterat att jag var extremt-sockerberoende, hm ja jag kan hålla med, men vilken ser det som ett lika allvarligt som med drogerna.

Igår hade jag varit drogfri i 4 år, jag och Fia firade med bio, men bara för det har jag inte varit fri från min beroendepersonlighet, den hänger över mig i allt och den som inte har det kan kanske inte förstå och då känner jag mig bara så dum och dålig karaktär.

Men gisses någon gång vill jag känna mig helt fri, mer än bara någon dag!

Kram och Sol till mina barn

Min syster? Hittade denna på FB taggad var min Sandra, hoppas inte vi är så lika som alla säger

Mörkrädd???

Det finns en kvinna som gör mig lite mörkrädd, som sårat mig otroligt mycket och som bara vill strö salt i såren hela tiden, jag vet inte vilket som är värst att hon skadat mig och min syster, eller att hon inte slutar jaga vår familj.

Hon är alkoholis (så klart) och alkoholister skapar inga relationer, dom tar gisslan, varje gång hon märker att det inte fungerar att vara elak mot någon av oss, så lägger hon i en högre växel och försöker skada ännu mer.

Men synd för henne, hon lyckas inte på riktigt, hon får mig inte ligga vaken om nätterna hon får mig inte känna mig rädd för henne, tvärt om jag tycker synd om henne hon är desperat och att vara desperat tyder på svaghet.

Jag ska be för dig min vän....

Innan trodde jag att ett sår skulle vara utan plåster för att "torka" bli ruva och trilla av, men jag har fått lära mig att ett sår ska hållas fuktigt och läka inifrån, för läker det bara på utsidan kommer ruva kunna rivas av och såret är lika stort igen. Så behöver jag med behandlas.

Nästa vecka ska någon läsa upp anhörig breven för pappa på hans behandling.. Jag vet inte hur farmor och Sandra beskrivit hans missbruk men för min del har det tagit större delen av mitt liv, både känslomässigt och tidsmässigt i tänkande.

Fast det skulle jag aldrig säga till honom, någonting gör att jag fortfarande vill linda in allt i bomull, och andra säger att då var då.

Ja visst då var då, men det som var byggde min självkänsla, min osäkerhet och misstänksamhet mot allt och alla. Det är inte hans fel, men han tror fortfarande att vi inte tagit skada av hans beteende, som vuxen idag kan jag inte lägga över något som helst ansvar på mina reaktioner i någon annans händer.

Men som barn, oskyldig flicka, va hade jag att välja på då. Jag var ju rädd, rädd att han skulle fara illa, rädd att han inte skulle komma, rädd att han skulle komma onykter, rädd att förlora han, rädd att han skulle ramla, rädd att jag skulle göra honom besviken så han skulle dricka mer, rädd att jag skulle vara tråkig så han tröttnade på mig och gjorde något annat, rädd att vi inte skulle komma hem, rädd att förlora kampen mot alkoholen.

Jag förlorade alltid kampen mot alkoholen, en alkoholist har inget val i valet mot sina barn eller flaskan. Han var sjuk och spriten styrde honom.

Men att han var sjuk och det styrde honom var ju ingen tröst för mig som barn, jag trodde verkligen att allt var mitt fel, och allt han gjorde gjorde han för något jag sagt eller gjort fel.

Jag trodde allt kretsade runt mig och tog ett oerhört stort känslomässigt ansvar för allt som hände och kunde inte hantera det. Vilket i sin tur ledde till att jag kännde mig otilräcklig vad jag än gjorde och slog mycket på mig själv..

Jag måste växa inifrån, precis som jag läker ett sår på knät så måste jag läka min insida.

Tusen tusen tack finaste Linn

tänk om någon alltid skulle vara sur på mig?

Va jobbigt, speciellt när det är någon som jag tycker om, eller tänkt att träffa någon som inte kan acceptera mina olikheter eller mina olika förmågor.

Men tänk om det är jag som är den som är sån??

Varje morgon ny...

är en bok jag borde läsa desto oftare. Idag ska jag flr nu har jag bestämt mig att komma på topp igen.

Men jag vet ju inte var jag ska börja skriva riktigt har ju skett en hel del sen i Juni månad.

• Pappa behandling, nykter, fått lägenhet
• Jag har flyttat
• Mina ätstörningar ökat-minskat-ökat osv osv
• Slutat egenterapi
• Skaffat kille som det inte lyckas hålla med mer än en dag i taget
• Blivit mycket arg igen
• Tappat räkningen på mina negativa tankar om mig själv
• Gått ut skolan med topp betyg
• Pluggar matte
• Inte varit helt ärlig
• Känt att tomrummet måste fyllas med något

Men en sak som består är min vänskap. tack för det iallafall...

Nu behöver jag peppa mig själv igen!!

Dax att börja skriva, mycket som händer runt mig, och som sagt mitt kaotiska huvud försöker skapa ett ordningsamt liv = frontalkrock

Huuuujedanamig va konstigt allt kan bli ibland, sen slutade jag skriva här, mindre möte mindre allt, bara mer taskiga attityder och energitjuvar.

NU måste jag bli stark igen, hitta min självkänsla som finns där ner ner lååångt nere men den finns jag har haft bra en gång jag kan få det igen, jag svär.

Ska jag spy någonstans så är det här på MIN sida.

Nytt år nya omöjligheter som jag tänker sätta tänderna i!!!!