nääää punkt slut. Precis som jag. Samtidigt som jag är velig och förvirrad och sårad. Kanske ska kunna samla mina tankar och känslor en dag och bara stänga av, eller kasta bort. För fan, jag orkar inte analysera mera.
Varför inte bara va, jag släppte taget, var hamnade jag då? vad menas med det här?
Ingenting gör mig så svag som mina egna tankar och fällor som mitt undermedvetna gillrar åt mig.
Låt inte ångest styra mig nu, kan jag tillåta känslan av trygghet i mitt liv idag?
lördag 22 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Samma sak brukar hända mig när jag "mått bra" för länge, eller nåt. Det brukar gå över, det vet vi, men hur? Det brukar jag ha glömt bort...
SvaraRaderaKram/Diana
Hej! Har följt din blogg ett tag och tycker du ska va stolt över dig själv. Du är så ung men ändå så klok i ditt sätt att tänka och se på saker. Är en bra mamma för dina barn och jobbar med dig själv för att inte falla tillbaka i missbruk. Tycker du bara ska tycka att du är jättebra. Har själv en liknande bakgrund som du och vet att det är jobbigt många dagar när ångesten tar överhanden. Återigen var stolt över dig själv jag tycker du är jättebra. En fråga var var du på hypnos nånstans.
SvaraRadera