Dessa jävla kännslor

Det var faktiskt enklare på tiden när jag drack och knarkade, jag hade hittat ett sätt att "stänga" av eller som när jag drack, då jag gav utlopp för alla förträngda känslor.

Otrolig ilska hade jag.

Nu när jag blir arg är jag medveten om att det i grunden ligger en rädsla i mig.

Men nu när jag värken knarkar eller super så måste jag hantera detta ändå, ofta och hela tiden. Mitt mål kunde vara innan att ja ja jag känner mig nere nu men vänta till på fre då ska jag supa skallen av mig. Det låter som en helt vanlig ungdom, kan tyckas, problemet när jag drack var att jag i några av dessa åren hamnade i en ond cirkel, när jag hade druckit visste jag aldrig hur det skulle sluta, och jag ville inte sluta dricka, fre blev till helger, sen veckordagarna med och så var det ju helg igen, så rullade det på.

Amfetamin på morgonen så jag junde vakna, alkohol eller röka på kvällen så jag kunde sova, om och om igen.