Men Fia då!

Nu tycker Fia min blogg har blivit tråkig, så vad ska jag göra åt det då? Vill ju självklart inte att min tvilling själ ska sitta och vara uttråkad.

Men va fasen, de händer ju inte så mycket i livet just nu, mina finaste jobbar ju hela tiden och barnen sköter sig bra. Jag sköter mig med rätt så bra.

Vad tycker då Fia är roligt tross?

Svårt att säga med tanke på att hon aldrig nämnt någon gång bloggen varit rolig ;)

Kanske jag ska dra fram något smaskigt minne snart om hur vidrigt vi kunde ha det hemma, eller jo nu kom jag på en väldigt äcklig sak.

Jag är ju narkoman, och som aktiv narkoman gjorde jag precis VAD SOM HELST för att få tag på narkotika.

Anledningen till det är nog att narkotika är beroende framkallande och för mig kändes det på riktigt som jag höll på att dö i kropp och själ när det skulle ut ur kroppen, så därför var det viktigt att hålla ett jämnt flöde, aldrig vara utan tillräckligt länge.

En gång när jag var i Köpenhamn och hade som vanligt lite pengar och satt på en toa nere på mac Donalds mitt i centrum, så tog jag mitt sista amfetamin i en bit papper och skulle svälja ner det, och då går pappersbiten sönder i min mun, och smaken är sinnesjukt äcklig, hela kroppen skakar och framkallar kräk reflexer, i mitt desperata tänk att inte förlora minsta lilla amfetamin så väljer jag att svälja allt som kommer upp!

Det är en liten historia om hur det är att vara beroende, och hur det kan se ut en vanlig dag!

• Fixa knark
• Ta knark
• Fixa mer
• Ta knark
• Fixa mer ( det innebär då att det inte finns några begränsningar till vad jag som beronede gjorde för att få tag på narkotika.)

Detta hlrde inte till det jag prioriterade först!

• Äta
• Umgås med vänner
  
• sova
• ducha
• borsta tänderna
• ringa familjen
• betala räkningar
• jobba

Och så såg det ut för min del. Sen finns det många historier, och förgreningar i många av dom som jag inte ens kan få ner, som jag inte riktigt vet vad som hänt, så korkad, labil och tunnelseende som jag var under den tiden är inget jag vill tillaka till.

Men det jobbigaste i mitt liv som jag gjort, är att utveckla ett morfin beroende när Vilda föds, som senare övergår till amfetamin och sprit.

Jag är inte rädd för att dö och hamna i helvetet, jag har redan varit där. Hur dåligt jag än kan må idag, går det inte att mäta med hur det känndes då.

Nu ska jag ha en bra dag, börja med läsa dagens text, sen kaffe och fem myror är fler än fyra elefanter med Vilda.

Kram på er