Om att vara åskådare!?

Vad menar jag med det nu då, säkert kan du känna igen dig. Ibland tycker jag mig kunna se andras liv. Inte fullt ut, inte synskt, utan jag ser vissa saker i andras beteenden som jag själv haft/har.

Svårt att förklara, men jag tycker inte om att vara åskådare, hur beter jag mig i den situationen.

Ska jag säga att jag ser vad som händer?
Eller ska jag låta andra sköta sitt?
När det är barn inblandat. ska jag se till deras del och lägga mig i "andras" ensak, eller låta dom sköta sitt?
Kan jag hjälpa till på något sätt? Eller kan jag bara se den familjen ha sitt liv, sin process och sin väg?

jag har inte svaren på frågorna men har under tiden jag skrivit tänk att, det enda jag kan göra är att ta hand om mitt eget, SER jag eller om jag VET att någon far illa måste jag nog anmäla det, men är det bara mina egna känslor och tankar som det handlar om måste jag vänta och låta personen i fråga komma till mig och be mig om råd hur jag själv tog mig ur skiten.

Nu film!