I ärlighetens namn....

... Kan jag inte riktigt svara på om jag saknade T igår, eller om jag saknade någon. Jag kan inte svara på om mannen jag söker efter finns, kanske vill jag ha en liten bit hos många och snickra ihop min egen kar!?

Det jag kände för T, var det något jag hoppades på skulle fungera eller va det så att vi hade något? Idag är vi väldigt goda vänner när vi ses, och vad händer när vi ses? Jag tror vi håller på att bygga om ett förhållande från grunden (inget kärleksförhållande) utan bara börja om med att kunna hitta vardag och rutiner med Viola. Kunna prata öppet och ärligt om olika sitivationer och tar en dag i taget.

Känslor finns det helt klart mellan oss, men om det är för vi är Violas föräldrar, eller om vi bara respekterar varandra eller om vi är ruskigt lika, det kan jag inte svara på häller.

Jag hoppade på det här "tåget" för snart 2,5 år sedan, mycket har hänt, det mesta skulle jag inte ens kunna drömma om. Och jag får försöka se vad varje dag har att ge mig, och vad som händer imorgon det vet jag inte, sen har jag en önskan och en dröm och gör jag bara det jag ska och behöver borde målet nås.

Det ska vara gött att leva, och denna dagen ska jag ägna åt att tala om för mina närmaste hur mycket dom betyder för mig.

kärlek