Igår regnade som om himlen hade öppnat sig. Jag och Viola var då hemma hos käraste mormor och morfar som propp sade på mig att låna mormors regnställ. Det kändes nästan som om jag inte hade något val, pest eller kolera liksom ;)
Det slutade med att jag hade regnstället, jag kände mig löjligt lustig i denna utstyrsel, och trivdes inte alls med den.
Det som jag tycker är lite roligt i detta är att min morfar har lagt märke till en svaghet jag har, jag kollar alltid mig i "backspegeln" när jag är hos dom. Dom har en jätte stor spegel och sen tar jag en handspegel och står och kikar på mig själv med. Givetvis handlar det om fåfänga, och lika besviken och missnöjd blir jag varje gång, men nu har det nästan blivit lite kul..
..morfar hade frågat mormor.
-Va är det Mia gör med spegeln hela tiden?
Mormor
-Jag vet inte hon speglar sig alltid, och kollar hur hennes baksida ser ut.
Så nu när jag ska komma så säger han, ligger spegeln där!
Och igår då när jag skulle ut i detta stället så sa han.
-Va tusan nu får du ge dig, sluta spegla dig, ta på dig luvan och solglasögon så ser ingen att det är du. Eller får du springa hem om du nu tycker det är så pinsamt.
Jag är helt enkelt lite fåfäng, och det har jag aldrig fattat innan.
kärlek
tisdag 9 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar