Rock festivalen

Idag börjar det, så många tusentals människor som kommer till Norje/Sölvesborg och tänker rocka skiten ur sig.

För första gången har jag inte haft ångest eller oro över den festivalen, Skönt.

Anledningen till att jag haft de har varit olika, innan jag blev nykter var det ångest den sommaren jag var gravid med Vilda, för hennes pappa skulle dit och det gjorde mig skit ledsen att sitta fet ensam :)

Året efter var jag knäckt när han stack och jag var ensam fet och med en liten bebis. (jag ler år det nu, men fan va ledsen jag var, jag kände mig så ensam och övergiven på den tiden)

Därefter blev jag själv nykter och drogfri, vilket gjorde att jag första året undvek sådana tillställningar. Jag fick för mig att jag hatade allt som hade med rocken att göra och föraktade stället och alla människor. Jag tror jag var rädd och avundsjuk. Plus att det väckte så många jobbiga minnen som jag inte dövade med droger.

I år har jag bara kunnat se Malin så lycklig över festivalen och förståt på något sätt att den är något heligt för rockarna, det är jätte stort. Sen att hela Sölvesborg tar fram den lilla rockaren i sig och klär sig i söndriga jeans och bara överkroppar och är sket fulla hela veckan, det kan jag idag se som lite gulligt och små roligt :) Och tacksam att jag ser ut som mig själv trotts festival.

Jag önskar er trevlig festival, främst Malin och alla hennes älskade vänner.


Rock on! (det lät tufft)