Har jag tramat på en mina igen? Nej jag tror inte det.....

Vad har hänt, vad har jag känt och hur mår jag. bla bla bla... bla bla bla.. snart spyr jag på mig själv bara.

Har jag bara ett mål, att få lugn och ro, hitta kärleken och stadga mig. Skulle de va så svårt att göra det? tydligen.
På länge länge länge träffade jag pojk i helgen, allt var trevligt men nu i efterhand tänker jag.

• Kunde jag va så dum?
• fattade jag inte de?
  
• Visste jag inte redan att alla fungerar lika?
  
• Måste jag ha facit i hand?
• Har jag inte lärt mig någonting
• Är jag bara slit och släng?
• Ska jag skaffa flickvänn?
• Ska jag alltid vara själv?

Men NEJ han va faktiskt jätte trevlig, enkel och mysig. Jag gillade att umgås med honom och jaaa jag är förvånad själv, trodde aldrig jag skulle gilla att umgås med någon annan än T. Så visst var det bra. Men jag va så inställd på att jag skulle gilla, och jag märkte att han gillade så jag glömde de större bitarna. Jag tänkte det blir som det blir och allt löser sig, skulle han va kärleken för mig så ordnar jag det.

Det första som händer med mig är att jag känner mig mindrevärdig, jag tänker och känner allt det som står ovan. Men nu när jag landat och kan se realitstiskt på det så förstår jag. Det är avstånd och skulle kännslorna bli starka blir det jobbigt.

Och Nej alla fungerar inte lika, han va bra på alla vis. Jag ser framåt nu och försöker ta det lugnt. Prinsen finns...

Nu ska prinssesan nana kudde och drömma om honom med stort H som ska ta mig här ifrån....... Natti natti