...jag är sockerberoende med. Det började med att jag slutade äta godis, jag mådde hur bra som helst, sen började det med att jag åt godis på kalas, det gick bra, sen började det med lördagar det gick med bra en tid. Till den lördagen kom då jag inte kunde sluta äta.
Jag gick tillbaka till mitt gamla jag då, min enda utväg var att kräkas. Jag hade fruktansvärd ångest efteråt, med tanke på hur sjukt det beteendet är, men va fasen ska jag göra detta är det enda jag känner till det sättet jag mest kan straffa mig på.
När jag ser mig i spegeln efteråt, blir jag först nöjd, sen blir jag ledsen besviken och får ångest. FAN FAN FAN varför gör jag det igen då.
Nästa gång jag blir sugen på godis så vet jag hur "enkelt" jag kan få upp det igen. Jag stålsätter mig och klarar de flesta dagarna. Men så faaaaler jag på en kaka, en godis bit en glass, ja va de nu kan va och har jag ätit en kan jag lika gärna äta fler, ska jag spy kan jag lika gärna spy regält.
Det känns så ensamt att bära på detta, vad ska jag göra. IKväll väljer jag att skriva om det, det har jag aldrig gjort innan och imorgon ska jag ta en ny dag och försöka hitta tillbaka till mig själv som jag var för någon vecka sen.
Jag är ju söt, snäll omtänksam. Jag vill inte vara äcklig, varför känner jag mig äcklig igen är jag utom räddning??????
Snälla hjälp mig sluta med det dåliga. Jag vill inte mera nu, nu räcker det.
Snart trycker jag på publicera inlägg. Då är det kört jag har många närma vänner och familjemedlemmar som läser detta och jag mår helt klart bäst av att att inte äta socker, det låter onödigt litet problem, men för mig är det inte det.
NU rinner mina tårar... skäll inte på mig, se på mig för den jag är inte så som jag ser mig själv just idag.
Jag är rädd för att mina närmaste ska bli rädda, jag är rädd för att få bli ensam resten av mitt liv, jag är rädd för att vara ensam om det som händer mig, jag är rädd för att mina barn ska se på sig själv som jag gör, jag är rädd att DU ska bli rädd för mig.
krama mig
Blir absolut inte rädd för dig!! Bara ledsen i ögat för att du mår som du mår o gör det du gör....du förtjänar så mycker mer o bättre!!!!
SvaraRaderaVill inget hellre än att du ska finna ro o acceptera att du är okej o vacker o bra o omtänksam o snygg o kanonbra mamma o rolig allt det där!! Styrkekramar kommer här!!!
Mia..idag när jag såg dej och Sandra ute..jag sa ändå till min vän Jessica som gick med mig..det va Mia..Sandras syster..hon är super söt..och har gått ner i vikt jätte mkt.För jag blev väldans chokad..du va ju super smal (Jätte fin..så inget illa ment ;))Jag va nästan tvungen att vända mig om för att se på dej igen ,)Jag har haft anorexi..det va det jobbigaste ja varit med om..och sådana tankar försvinner inte helt..tänker fortfarande på hur smal jag ska va..ena dagen känner jag mig som ett benrangel..då frossar ja i mig chips...andra dagen känner ja mig mega tjock..då tränar jag som fan..Det jag vill komma fram till är att försök få bort dina tvångs tankar redan nu när du vet om att det är ett problem..Du är ute och går så mkt...lite godis nån dag skadar inte..du går ändå bort alla kalorier...Du är en fin tjej!!!och väldans stark tjej med som klarar det mesta :)
SvaraRaderaMia de é helt normalt att falla för frestelsen de måste man göra annars har man inget värdigt liv. Tänk hur mycket värre de kunde vatt. De é väl en bra balans ö göra de ibland inte varje dag. När jag gick på vv lärde en mig att de va aldrig försent och börja om de kunde man göra en lördag kväll efter man hade frossat istället för att vänta på måndagen så slappman sunda söndagen tänk va duktig men é då som tog tag i de direkt. Acceptera synden det är okej att synda sätt lite känsla på den moralen
SvaraRaderaMIA FÖR HELVETE!!! Minns du vad vi pratade om idag, igår, för en stund sen, i morse, för 3 veckor sen, 1 månad sedan!!! Det är så, det är sant, det är så in i helvete sant och du vet det!!! Behöver inte skriva mer.
SvaraRaderaJag älskar dig..på riktigt!!! :)
Du är medveten och känner att det är ett problem gumman. Det är ett stort steg i rätt riktining. Ja tror på dej ska du veta!! Tycker du är en stark tjej o mamma :)
SvaraRaderaDet kan gå hur bra som helst så länge man helt undviker det. Men så fort man tagit en bit åker man dit. Tror inte folk förstår hur illa sockerberoendet är...
SvaraRaderakänner igen mig så väl i det du skriver. har en hemsk kräkfobi så jag kan inte kräka utan får dras med ångesten av att gå upp och bli tjock varje gång jag "syndar". sockerberoende jämförs med heroinberoende när det gäller svårighetsgraden att ta sig ur det!
SvaraRaderadu är supersmal nu. hoppas du stannar upp nu så du inte försvinner. nu skulle det kanske vara en bra idé att gå till en kostrådgivare och få lit konkreta tips på hur du får det att hålla. för om man ska vara ärlig så är det inte hållbart att aldrig äta något onyttigt. man måste på något sätt lära sig att äta med måtta! det är där kruxet ligger =)
lycka till starka mia! det kommer du fixa!