tro det eller ej men vi har tillbringat lördagen på RITZ

kära alla tack för fina komentarer!

Idag har varit en upp coh ner berg och dal bana dag, det är väl bara att acceptera det ibland. Skickade ett sms till malin om vi skulle våldgästa ritz idag, svar JA!

Det var jätte trevligt, babblade, babbalde och babblade, fia och tobbe med dök upp efter en stund, helt plötsligt stod min syster med där, och vipps min mamma med! Ja typ släktträff : )

På vägen hem därifrån blev jag neråt igen, fasen med jag kommer hem städar en massa och mår bra. Ikväll skulle vi på middag, men dit vi ska svarar inte, kanske är dom sjuka, eller kanske de inte vill vi ska komma : ( så nu var jag tvungen att göra köttbullar och makaroner till Vilda Vilda, blir lite fundersam när mina planer ställs in, det är helt ok att det gör det, det kan hända alla men jag tycker det är jobbigt, och länner mig helt plötsligt såååååå jävla utråkad och ensam!

Kollade fotto igen nu i eftermiddag från bb, och förra julen, jag blir knäckt altså, hur kan jag sakna någon så mycket, hela tiden saknar jag. skulle kunna göra vad som hälst för att ha honom här hema i soffan, eller bara veta att det är mig han tänker på bara det hade kännt skönt, eller veta att vi tagit en paus i förhållandet, det hade med kännts bättre nu är det ingentin, han vill inte veta av mig, inte prata om något, ingenting, jag måste acceptera det och gå vidare.

Träffade hans pappa med innan, det var många månader sen sist jag såg honom, gråten kom i halsen, men jag orkade inte gråta då så jag svalde undan.

Varför är jag så kännslig? varför kan jag inte bara låta dagarna pasera och låta livets jobbiga tankar rinna av mig, nej på mig sätter sig en jobbig tanke som karlssons klister.

Jag känner ändå så mycket kärlek till mina närmaste... jag kan inte beskriva hur tacksam jag är att ni finns, och jag känner faktiskt mig stolt över mig själv som hantera allting annorlunda, innan fanns bara ett sätt, det var mitt sätt, nu försöker jag lyssna och göra annorlunda, för där jag hamnade förra gången orkar jag inte hamna igen. Det har jag inte råd med, insattserna är för höga.

Tack Tack Tack