Mina små guldklimpar, vilda och viola. Är det möljigt så tror jag jag älskar dom mer och mer för varje dag, fast det känns varje dag som att jag älskar dom så mycket så det inte skulle kunna gå mer.
Dagen idag har varit väldigt bra, jag har haft betydligt mindre oro och saknaden har funnits där men på något sätt tror jag att jag pös ut lite igår och då brukar det kännas lite bättre efteråt. Vi var många hos Jannie ikväll, slutade som vanligt med samla minen och fotton, kan vi inte få nog av det, nej jag tror inte det, helt underbart.
Dagens jobbigaste: Är dock att på alla bilder jannie har på mig är jag så otroligt påtänd och ser helt sjuk läskig ut, nästan död i huden stirrande ögon och ihop tryckt torr mun. Inget jag skulle vilja vara igen Fast bilderna på den tiden är ju presis i början, när jag fortfarande hade tillfälen jag hade roligt, då jag klarade mig ettt tag utan, innan jag blev beroende, beroendet låg bara och väntade latent i min kropp på att aktiveras.
Mina egna bilder jag haft från den tiden är putts väck, de har jag rivit tusen bitar slängt och hoppas att de aldrig kommer upp till ytan igen på något som hälst sätt, så att hitta bilder jag inte har någon kontroll över är läskigt, och änu läskigare om jag funderar på om det finns fler där ute i sverige?
Jag är fin
jag är bra på att promenera
jag är ärlig
tack för en jätte bra dag
tack för mina underbara barn
tack för alla som bryr sig om mig, och att jag kan bry mig om
hjälp mig släppa taget imorgon
hjälp mig må bra
hjälp mig med att det ska gå bra att passa alvar
Nu ska jag krama kudden och hoppas att morgondagen blir bra som idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar