1a steget!

För att kunna bli nykter var jag tvungen att ta ett steg mot rätt riktining, erkänna att jag var slav under droger och alkohol. Att erkänna det var inte det svåraste, det var nästan lite skönt, för redan första gången jag testade viste jag att jag skulle fastna. Jag kännde mig hel, ja typ frällst! Men det var jag inte, knarket är LISTIG, FALSK OCH STARKT! Jag hade skrivit på kontrakt med jävulen.

Okej om det nu inte var så då, om det var så att jag var tvungen att gå igenom det Helvetet bokstavligt talat, för att vara den jag är idag, jag behövde kanske de insikterna på vägen, och de erfarenheter. Då kanske jag kan sluta känna mig sämre än andra för mina "misstag" i livet, och sluta skämmas för allt idiotiskt jag som påtänd narkoman gjprde! Jag behöver inte vara stolt över mina misstag ,men jag kanske kan stå för att jag har gjort dom.

Ödet tog det mig hit idag? eller är min väg redan bestämd?

känndes rätt jobbigt att komma till lokalen idag där T och jag tillbringat många timmat tillsamans. Men jag saknar hoppas och önskar det vänder att det blir du och jag igen, kankse kansken inte.

Jag saknar min kärlek så sjukt mycket, men tack alla ni som gör det möjligt för mig och mina barn att ha ett underbart sosialt liv, vi känner oss speciella.

Nu är jag slut i huvudet, svårt för att skriva just nu. stel i fingrar, tänker på T, tankarna flackar och har djupa tankar. Tänker på Malin med familj som ska åka imorgon, tänker på sonen som blivit sjuk, och om det kanske är någon mening med det, att han bara skulle stanna hemma, Nu är jag ute på hal is men tänk om det är så att han blev sjuk som skydd för något annat som skulle vara värre där uppe. ush ja jag kan nog hitta en mening med allt idag verkar det som, så bra då! hoppas jag inte skrämde dig nu eller gjorde dig förvirrad.

kram