var inne på thedevilwears blogg innan, hon länkade vidare till en tjej Sabina som mist livet, helt plötsligt känns mitt lilla liv här i sölvesborg så himla litet.

Jag är medveten om hur snabbt det kan gå, när någon mister livet. Ida och Fridas bror miste sitt liv i sommras, det är så tragiskt, jag tänker ofta på dom och önskar det fanns något jag kunde göra som tröstade dom, men jag finner mig maktlös idet tyvär.

först då blev jag själv påmind om hur skört ett liv är, jag tror aldrig jag hade fattat det innan, för jag lekte varje dag med döden och ville nog den skulle ta mig, nu känner jag skuld, varför fick jag leva och de som värkligen ville inte fick??Innerst inne ville jag ju inte dö, jag ville lära mig hantera den jävulsak smärta jag kände inne i min själ, och det ända jag kännde till var att döva den att fly. Förlåt för mina synder!

vad är det för värld som tar barn, som krigar och dödar hu va hemskt, nu måste jag samla mig.

Snälla ta hand om dig nu, och umgås med dom du älskar, livet är värt att leva. Kram