jävla runk pelle!

Fy fan sitter och gråter nu, jag hatar att åka tåg, buss och sånt ensam. Men idag hade jag inget val, fanns inget annat alternativ. På stationen i k-stad sitter en kille i 25 år åldern, utlänsk härkomst och är hög som ett hus, heroin. Han glor, stirrar, hela tiden.. ja ja tänkte jag han e väck, jag ska inte ta åt mig och bli rädd. Sen när jag reser mig, följer han efter. Jag slår mig ner, ser att han med tänker göra det så jag flyttar mig, han förljer efter.

Panik!

Ringer till Fia, smsar med hennne, hon fixar så sin kille kör till stationen och hämtar mig. Halvägs börjar han små jucka uut i luften, han har fått stånd, fy fan jag försöker blunda, lotsas som inget, nu gick de andra med av, bara han o jag där......

Nu är vi framme i sölvesborg, jag går mot dörren han stannar kvar, pust! jag kollar bort, han sitter och stirrar på mig! Presis när jag går av reser han sig, och går med av, jag ser inte tobbe ringer till Fia, jag är livrädd, jag vill inte bli våldtagen, jag vill inte han ska röra på mig, jag vill inte vara här just nu. GRIS!

Jag tänker på T, jag älskar ju honom så mycket, var är han nu min hjälte, jag vill dela med mig av min rädsla, han hade förstått mig, tagit mig på allvar, gud jag saknar honom.

Tack gode... där ser jag tobbe, tårarna rinner och så skönt att hoppa in i bilen. Tack Tobbe och Fia för ni ställde upp.
stor kram