forts följer

Börja först med att skriva att dagen har varit bra, varit ute nästan hela dagen och gott, det är riktigt skönt att gå och snacka samtidigt, första delen av dagen var med lillasyster och andra delen var med FisFia.

Viola har varit väldigt mycket mer gnällig än va hon brukar, vet inte vad det är men hon äter som en häst iallafall.

Fick konstigt tele samtal idag, måste varit minst två år sedan vi hördes sist och jag började faktiskt undra hur det var med honom. Så nu vet jag det med.

känner mig mogen att fortsätta, det river upp en del för mig att skriva men jag känner att det är bättre bearbetning än att tala om det, när jag talar stänger jag av, men när jag skriver känner jag smärtan och alla jobbiga känslor en gång till, möjligt vis för sista gången i fasen om mitt gamla liv, sen tillhör det ju livet att gå igenom smärta, kan inte säga det nog för många gånger SMÄRTA HÄRDAR.

När jag hade visat mig ren på Nämdemansgården och de hade tagit ett alvarligt samtal med mig så känndes det bättre, jag ville vara där jag ville ge det en chans och jag ville gå på de eftertalade mötena, vad var det liksom?

" Min terapeth sa till mig, Mia vi ser vad du försöker göra, du bryter mot varenda regel vi har här för att se om vi sparkar ut dig, vi kommer inte sparka ut dig så ta det lungt sätt dig ner och sitt på dina händer!"

Gud vad rätt hon hade : )

Mitt i beh fick jag telesamtal från en vän, exet har kört och smält kört in i en bil med två personer i, alla tre var skadade, full och drogad, och hade narkotika på sig, hmmm blev jag orolig då, och förbannad för jag satt här, och arg för han kört full, och arg för han hade festat utan mig, det gick ju upp för mig i den stunden att hans liv inte kretsade runt mig, nej hans liv liksom mitt kretasde kring en sak och det var knarket.

Ska jag vara riktigt ärlig kommer jag inte riktigt ihåg vad som hände med exet för han stack från sjukhus, de ville avgifta honom, och skicka på beh, men det tyckte inte han var så klokt, så han stack, har för mig han hade en blödning på hjänan, men men det stoppade inte honom.

Jag fick förlängd beh, till att börja med ett halv år???????????????????????? så länge hur skulle jag klara mig utan min kille? Men jag ville vara kvar, hälsade på i det huset jag skulle få bo det halvåret, och det var mysigt där, en jättestor villa mitt i centrala malmö, trygheten med terapefter på vardagarn och på helgerna skulle vi sköta oss själva, och skötte vi oss skulle vi få permision. Jag började faktiskt gilla att vara drogfri. Att vara utan abstinens och begär, så jag hoppade på det med, jag hade ju ändå ingestans att ta vägen sen, ingen familj, inga barn, ingen lägehet, så nu var det klubbat, jag fick stanna!

När jag hade varit där i två veckor fick vi ansöka om permision, alla som hade sökt fick åka utom JAG! men va fan jag som tykte alla var sjukare än mig, hihi skrattar när jag skriver, gud va shokad jag var att jag inte fick åka hem, tykte typ jag var friskast i världen : )

Det blev ett jäkla liv på mig, skrek och härjade. min terapeft sa det att det är just det här som dom är rädda för, min inpulsivitet och min känslihet, sen på lappen där det stod var jag skulle spendera helgen så var det ju bara med massa knark kompisar och hade inte ens någon plan för var jag skulle bo, ha ha ha jag hade inte fattat någonting.

Ringde exet, han hämtade mig, Hej då beh?!Hej då kamrater! Hej då möten! och hej till ÅNGESTEN!

Va fan hade jag gjort, bara stukigt, helt ensam med, var skulle jag bo, exet tykte inte de va någon bra ide jag bodde hos honom mer, nä he, soc hade ett plaseringshem/vandrahem som jag skulle besöka dagen efter, första natten i "frihet" sov jag i exet hus, men 200g marabou helt ensam, han bodde hos sin föredetta den natten, ja vilken soppa det va!

Det där hemmet, när jag kom dit, var det pesten där, alla såg helt knäppa ut som bodde där, vissa spanade på mig gjorde äckliga miner, och jag frågade om jag fick låsa dörren på natten? Nej det fick jag inte sen satte sig föreståndaren i sängen och klappade på den, frågade om jag var mycket ledsen och han kunde trösta mig om jag ville!!!!!!!! aldrig slutar jag förvånas av sjuka människor, han tykte inte häller det var någon bra ide att min kille kom och hälsade på mig där.. nej nej nej stort nej dit ville jag inte. Några nätter lite var stans fick det bli.

Jag och exet bestämde oss för att flytta hiop, vi skaffade lägehtet och redan efter någon dag utanför beh hemmet var jag aktiv både på hasch, anfetamin, piller och sprit. Snabbt som blixen tror jag vi blev av med lägenhetn, hmm jo då skaffade bi ju bara en ny.

Där bodde vi ett tag, och den 6 juni det året kom polisen och knackade på, jag var full och hög, de tog exet med sig för han skulle infinna sig på fängelset men hade "missat" tiden och jag fattade ingentin. Jag levde på som vanligt, rock festivalen kom, men jag var så sjukt dålig då, hela tiden när jag drack så spydde jag, fattade nada, tils jag tog ett grav test! Ringde till honom i fängelset, jag är med barn!

nä där blev det för jobbigt, nu vill jag vila lite!
kram