förvirrande

helt förvirrande att vara jag, jag vill inte stå i skuld till någon, jag vill inte utnytja något, tänk om en viss del i mig gör de, vad är det som inte är ok. varför kännd något fel, kan jag lita på mina känslor, eller är det inbildnig.

i morse när jag var jätte trött, tänkte jag är detta meningen, var de det här som var livet, barnen slet i mig från alla håll, det känndes som jag skulle gå itu.

Det första som händer i mig då instinktivt, är att jag vill fly,vill sova eller knarka, det är inget farligt när det händer, inget ovanligt häller om du är narkoman.

Det som jag gjorde då i morse var att titta i min tele, hittade en kvinnas nr där som jag vet går på na, ringer henne och berättar presis det jag känner, direkt när jag sa det lät de konstigt, och fåningt, klart jag inte ville fly igentligen, jag vet bara inget sätt att hantera vissa sitivationer. Vi pratade en liten stund, hon sa
-jag är säker på att det händer alla att de någon gang i livet bara känner att de vill fly, bara sätta sig på planet och resa ett tag, bara flytta här ifrån, bara byta man/fru bara ta bilen och sticka.... fast för en beroende, eller någon som sysslat ,med dråger är ju det självklart första tanken!

jag är inte rädd för att börja dråga igen, jag känner en stark tillit till att det är meningen jag ska vara nykter och kanske berätta min historia vidare, om hur det var, hur det gick och hur det blev sen. Jag tar en dag i taget! ibland en timme i taget : )

jag är medveten!