jag är ledsen ikväll

idag var en jobbig dag, men de var ju något som var tvunget att hända, jag träffade T, känns skit, ville bara börja gråta och bli liten. men jag klarade det tillls han hade gott.

Varför blir jag så ledsen då, vad är det i mig som gör att jag tänker på honom, är det kärlek? men jag tror ju på körleken, borde den inte bli besvarad då, kanske är det lilla barnet i mig som häldre håller fast vid något sjukt och destruktivt istället för att bli lämnad. Jag vet inye häller om jag gråter för att jag saknar honom eller om det är ett sätt att bearbeta att det är slut mellan oss.

ja men skit me, direkt känner jag att jag vill fly, hälst flytta, orkar inte vara så här ledsen mer nu, det funkar ju bra när jag inte träffar honom.

hade ett ö råd med min bästis direkt efter, hon tycker jag ska rycka upp mig, jag klarar mig fint utan honom : ) fick lite livscothing och pepping!!! härligt med vänner....

ibland bara hatar jag allting som jag tror på, jag hatar kärlek, jag hatar ta det lungt jag hatar de viktigaste först, jag hatar smärta härda, jag hatar lev och låt leva... osv jag vill bara ha det på mitt sätt, direkt och det nu! jag är värkeligen som ett litet barn uh, äntligen är dagen slut!

gud ge mig sinnesro, att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden....

jag är en vänlig själ
jag är en härlig skit
jag är värdefull

tack för dagen är slut
tack för jag klarade de'
tack för mina barn

hjälp mig må bättre inomrgon
hjälp mig uppleva ro
hjälp mig acceptera

puss kram