MASKER

Jag bär många masker

och knappast någon av dem är jag.

Men låt dig inte luras.

Jag ger intryck av att vara säker.

Att mitt namn är självförtroende.

Men, snälla du, tro mig inte.

På ytan ser så mycket bra ut.

Där under finns mitt värkliga jag.

Jag blir rädd för tanken på min svaghet,

och orolig för att bli avslöjad.

Därför skapar jag mig denna mask.

För att skydda mig från blicken som vet.

Just den blicken som är min räddning.

Det vill säga, om blicken följs av kärlek.

Det är det enda som kan övertyga mig,

om det jag själv inte vågar tro.

Att jag är värdefull.

Men det här talar jag inte om för dig.

Jag är rädd att du ska tycka illa om mig.

Jag är rädd att jag inte duger.

så jag spelar mitt spel, med en fasad av säkerhet utot...

och ett litet barn inåt.

Lyssna noga och försök höra vad jag säger.

Det jag önskar jag kunnde säga.

Jag behöver din hjälp.

Även om det inte verkar så.

Du kan väcka livsglädje hos mig.

Varje gång du är vänlig och uppmuntrande,

får mitt hjärta vingar.

Jag vill vara säker på att du vet det.

Hur du kan förlösa den människa som jag är.

Inte äga mig men finnas till.

Inte beroende utan fri.

Du kan befria mig från min skugga,

min värld av rädsla och osäkerhet.

Det blir inte lätt.

En lång övertygelse av världelöshet bygger starka murar.

Ju närmare du kommer, jo hårdare sluter jag mig.

Jag stänger för just det jag ropar efter.

Men man har sakt mig, att kärlek är starkare än höga murar.

Försök inte slå ner dessa murar med hårda händer,

men med mjuka- för det finns ett barn inom mig

som är mycket kännsligt.

Vem är jag?

jag är någon du känner mycket väl.

för jag är varje man du möter, varje kvinna du möter.

lars stenberg

trefaldighet