måndag 13 april 2009
det börjar balla ur
Jag har en väldigt god vän, jag vet inte vad jag ska råda denna vän till, han är pappa till en jävla massa barn och deras mamma har nu under tre års tid systematisk manipulerat vart och ett av barnen att inte träffa sin pappa, det är så hemskt att se på, dessa barnen far så illa utan att de ens märker de, när de är 25 år gamla och undrar var deras pappa tog vägen så har han papper på alla anmärkningar han gjort till soc, alla samtal han ringt, alla brev han skrivit, och alla tårar han gråtit för han kommer inte fram till barnen, han får inte en chans att vara pappa. Men vad är det? vad kan trösta svunnen tid?
En ny man har nu kommit in i bilden, i en sjuk familj kan denna man nu bara ta rollen som pappa och spela den bra så löser sig allt, men nej blod är tjockare än vatten, de kommer sanka sin riktiga pappa någon dag och då är det försent, då har åren redan gott och de har vuxit klart, hur kan man förlåta att någon tar ens barndom? hur kan man förlåta att blivit ljug en för? hur kan man leva utan sina barn?
Mamman lovade dyrt och hederligt att....
-Du kommer sitta som en ensam bitter gubbe innan jag är färdig med dig.
Tyvärr värkar det som att det stämmer, alla utom hans äldsta dotter som för länge sen såg igenom frun har vänt ryggen och skyddar sin mamma i alla väder. Det måste få ett slut snart.
Mitt råd till pappan efter tre års lidande, flytta, sälg huset och sörj klart.
Jag älskar dig M om du läser detta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det låter så fruktansvärt att jag inte vet vad jag ska skriva måste jag säga, dessa sönderluckrande familjer som får genomleva motstånd på motstånd...Fy
SvaraRaderaInte lätt att släppa taget om mitt hus som jag byggt för mina barn. Jag får ta en dag i taget när jag orkar o en timme i taget el till sist en minut, jag kämpar på. Men har tappat mycket livslust försöker finna nåt varje dag som är värt att leva för. Dom flesta dagar är det ni, o när jag är hos mina barbarn är det dom..
SvaraRaderaMen bara tanken att jag troligtvis inte får ha mina barn igen skrämmer mig.
Snälla du, du om någon har väl lärt dig att det finns 2 sidor. Sätt en spegel framför pappan o hoppas att han vaknar. Ta hand om dig själv o dina barn.
SvaraRaderaAbsolut finns det 2 sidor, och självklar kan jag bara skriva om det som jag ser, och det viktigaste jag sett i allt det här under dessa åren är att han är en helt genom godhjärtad pappa och gör allt för sina barn, och en lika bra vän. Tack anonym för ditt stöd och engagemang, det värmer för mig och barnen.
SvaraRaderaTill Anonym.Det är det hela problemet handlar om det har bara vart en sida o det är mammans förtal av pappan. Jag o nån har haft folk som speglat mig, talat om för mig när jag gjort fel el bettet mig illa o jag har tagit åt mig av det. Men alla som försökt ifrågasätta mamman o speglat henne har försvunnit då hon inte tål kritik. Läs min blogg om försöken till samtalsterapi en halv timme stog hon ut av bestämda 5 timmar, då hon vart ifrågasatt . Jag har fått liknade små försök på min blog att så tvivel, kan bara härleda till mamman el nån medberoende.
SvaraRaderaLite tillägg.
SvaraRaderaVaknar?? menar mamman med det att jag ska gå in i ett medberoende igen o hon kan styra o ställa mig så jag ska ta hand om hennes mamma o bror o att mamman ska kunna styra mig.
Tänk inte ens tanken det kommer aldrig att hända igen, gråter när jag tänker på mina år som jag inte hade rätt till egen identitet.
tycker inte de e okej att kommentera ett sådant inlägg anonymt kan man inte stå för vad man skriver kan man va tyst
SvaraRaderaBRA FIA!!
SvaraRadera