torsdag 30 april 2009

Valborgsmässoafton


Ikväll är det nog många barn som tar sin första fylla skulle jag tro. Men jag vill skicka en extra tanke till alla de barn som blir bort glömda ikväll när alkoholen ställs fram på borden. Det finns dom som har föräldrar som kan hantera alkoholen, men sen finns det dom barn som sitter med klump i magen, oro för att när mamma/pappa tar första glaset är det kört, då vet de aldrig hur det slutar.

Det behövde inte sluta i kaos för pappas del varje gång (fast oftast gjorde det ju det) men bara spänningarna hemma innan en sådan här helg, mamma gick runt och tänkte jag "vet" att han ska dricka, pappa gick förmodligen och tänkte hur ska jag lättast kunna dricka. Redan innan hade mamma stressat upp sig så värken jag eller syster vågade tilltala henne, hon var irriterad.

Pappa hade en plan, blev han ovän med mamma kunde han sticka, då kunde han dricka hur mycket som helst utan tjat, och utan ansvar för oss. Då var det lyckat!

Blev det misslyckat hamnade dom i bråk när han var full, eller att han kom hem på natten, då blev det mycket bråk, slagsmål, skrik om flytt, springa med oss genom natten, ibland körde han efter oss. Och ofta använde de oss som vapen.

Jag kommer ut i köket, ser pappa banka telefonen i sidan på huvudet på mamma. Mamma skriker.

Mamma
-Mia titta va full ditt svin till far är, han älskar inte oss, spriten är viktigast, precis som det var för han alkoholist pappa!

Pappa
-Mia du fattar väl att jag dricker så som hon tjatar på mig den jävla häxan, kom till pappa nu ska vi ha det roligt och dansa.

Mamma
-Mia du går inte till pappa när han är full.

Pappa
-Mia jag älskar dig vi ska bara ha lite roligt ju! Lyssna inte på din mamma!

Mamma tar mig springer, håller mig.
Pappa skriker
-Miiiiaaaaaa!!! kom tillbaka.

Jag kan inte sitter fast!

Mitt i mellan!

Mycket fel gjordes sanoligen när vi var små, men tack och lov för det så vi kan lära av dom misstagen, nu ska det bli en förändring för mina barn och min familj.

Jag är tacksam för det liv jag haft.
trevlig Valborg!
Kram

2 kommentarer:

  1. Det gör ont när jag läser din berättelse.

    Men jag känner din styrka som du börjat bygga upp och du har redan förändrat mycket.

    Det är en gåva att fått träffa dig och jag är helt övertygad om att dina barn älskar dig. De älskar dig och tänker på dig med lycka och värme.
    / Jeanette

    SvaraRadera
  2. Usch.. det måste vart hur tufft som helst.. Hur har nu det idag med relationen om man får undra...

    Men är så glad att du har lyckats ta dig ur allt.. Kram

    SvaraRadera