Ja jag vet inte vad som är rätt och fel, men någonstans tror jag man måste börja i rätt ände. De säger att droger är ett ungdoms problem, men varför är det det?

Att börja använda en drog i sig kan så klart leda till ett beroende för det är beroendeframkallande, men vad är anledningen till att jag vill droga, kräkas, ha sex (söka bekräftelse) skära mig, svälta mig bli nazist, eller något annat som "en del revolterar och blir" Jag har ingen fakta, men av alla de människor jag träffat på behandlingar, har nog nio av tio föräldrar som är alkoholister eller mor/far föräldrar, som för över sina beteenden på varandra.

Sen har jag prövat föreläsa på skolor, kanske jag hjälpte någon, kanske inte, men mest av allt hjälpte jag ju mig själv genom att kunna berätta om det som har smärtat mig, det som gjorde så ont i hela min själ att det ända som fick väck den smärtan var riktigt mycket knark. Jag hade så låg självkänsla och kände inget samhörighet någonstans, jag ville bara fly. Det är bättre nu, mycket bättre men de kommer hela tiden tillbaka till mig, jag måste hålla mina dåliga tankar om mig borta och jag är absolut inte bitter på någonting som har varit i mitt liv, däremot är jag medveten om att det har format mig till den tjej jag är idag, och ärligt talat är jag rätt skön.

När jag föds, finns det två människor runt mig alltid, två jag hör ihop med, de har jag blodsband till, och dom ska jag ha tillit till. Men om någon av mina föräldrar är beroende eller känslomässigt frånvarande, vad händer med mig då? Om jag inte kan lite på mina föräldrar vilka ska jag då kunna lite på?

Nä jag tror vi måste börja i rätt ände, innan vi ser ner på våra barns beteende, kan vi se upp för hur föräldrarna beter sig. Mina barn gör inte som jag säger, de gör som jag gör.

Sen anspråkar inte jag för att alla andra ska leva nyktra, absolut inte, 90% av sveriges befolkning kan ju hantera alkohol, men en alkoholist kan det inte :P

Tack gode att jag är nykter för mig själv och barnen.
phu!