Gud vilken man egentligen, vilka sjuka minnen jag har ihop med han, Frida och Ida. Jag ler bara jag tänker på det, eller undertiden Helena och han va ihop, skiit, tragiskt destruktivt liv hade vi då, men vilka 14 åringar från Listerlandet har inte det då :p
Alla Björn Afzelius låtar vi sjungt tillsammans, idag när den nya telefonen anlände från Helena så hade hon 9 låtar på den som Henrik spelat in, att lyssna på dom va som en direkt tillbaka blick i tiden, känslomässigt, inget tråkigt, först bra.... sen kom jag på fan han finns inte med oss mer, han dog en förtidig död förra sommaren, 29 år ung.
Han var en riktig spexare och stod alltid i centrum, jag tror han älskade rampljuset. Försökte ladda över en låt från telen till data men jag fattade nog inte riktigt.
Tänker på Henriks anhöriga, hur hantera man en sådan sorg rätt?
jag är en bra mamma
jag är bra på att gå
jag är bra på att prata
tack för jag lever
tack för familjen är frisk
tack för mina fina vänner
kram
fredag 24 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Han e såå sjukt saknad, ångrar så mkt man (ej gjorde) åhhh detta e bara ångest!!!!! Puss Helena
SvaraRaderaPuss å kram till er & er älskade Vän som garanterat vakar över er idag.
SvaraRaderaDom enda misstag jag ångrar i mitt liv är dom misstag jag inte gjorde när jag hade tillfälle:-P
SvaraRadera